Jag var elva, kanske tolv år gammal. Min mamma arbetade på F18, dit jag hade “frikort” upp till hundgården för att titta på det ena och det andra. Jag gissar att befälet som gav mig “frikortet” ångrade sig med tiden eftersom jag matade på med nyfikna frågor om det ena eller det andra.

Skyddsdressyr fascinerade mig, och jag kunde sitta och titta i timmar då denna dressyr utfördes. Min högsta dröm, det var att själv få träna en hund i skydd.

Min syster kom hem en dag med hunden Tazzo. Han var tre år gammal när hon fick hunden, och han var en väktarhund, och var därmed skyddsutbildad. Det klurade jag ut direkt. Vilka kommandon som användes på den tiden i skyddsdressyr, det visste jag efter alla mina timmar uppe i hundgården i Tullinge, F18.
Kommando orden var – “pass på!” – för att hunden skulle vara uppmärksam och beredd.
Och – revir – då den skulle angripa.

Någon skyddsärm hade jag inte, utan gick istället in i garaget och hittade ett långt rep. Jag tog med mig repet, övertalade min syster att ta Tazzo och följa med mig upp i skogen. Nu skulle vi köra skydd!

Min syster var tveksam, men på något sätt lyckades jag övertala henna att testa. Jag instruerade min syster att hålla Tazzo i halsringen, säga “pass på” och på mitt skrik “släpp”, släppa hunden med kommando “revir”.

Givetvis hade inget av våra planer avslöjats till våra föräldrar.

Jag tog det långa repet och lindade det varv på varv runt min högra arm. Eftersom jag inte hade någon skyddsärm fick detta duga.
När armen var totalt inlindad i repet hetsade jag hunden till min systers kommandon “pass på”.
Utan tvekan var Tazzo med på noterna och gick igång med ömsom aggressioner, ömsom byteslust.
När Tazzo var som mest uppretad lämnade jag dem springande och när jag kommit ett tiotal meter från hund och syster skrek jag -”släpp”.
Jag hörde kommandot “revir” bakom mig……. jag sprang, men Tazzo kom snabbt närmre.
Plötsligt överraskades jag av en enorm kraft, en tyngd jag inte kunde tänka mig, och en skarp smärta i min rep-beklädda arm.
Tazzo angrep, och han angrep rejält…….
Repet gled isär, och jag kunde känna en del av hans tänder borra sig in i min arm. Trycket, kraften av bettet, gjorde också oerhört ont.

Det vi inte hade tänkt på, eller ens diskuterat, det var om Tazzo överhuvudtaget släppte. Och på vilket kommando i så fall……..

Allt löste sig till det bästa, och jag minns än idag vägen hem med blodig arm – Stolt som en tupp, nu började utbildningen av min allra första skyddshund……

Tazzo – hunden du ser på bilden ovan

I dag levererar jag de tre sista valparna från min O-kull.

Att leverera trevliga valpar till deras nya hem och till fantastiska hundägare är verkligen roligt. Att följa deras utveckling och träning är nästan ännu roligare

På torsdag denna vecka besöker jag och LillaNymo nyhetsmorgon, och på kvällen är det ännu ett avsnitt av – “Mitt liv som valp”.

Tänkte i morse att hon skulle ha denna hjälm på sig under dagen, men det ville inte hon

Hej Fredrik Steen, Hundcoachen.
Min hund, en Rottweiler, tror jag älskar mig och vi har inga som helst problem. Förutom en sak – Han vaktar bilen då han sitter i bilburen.
Han vaktar den på liknande sätt som dina(?) hundar gjorde på den där korta filmen du la ut på din instagram.
Problemet är att han gör det även mot mig!
Alltså inte bara mot främmande personer, utan även mot mig. När jag väl tar ut honom är det inga som helst problem. Vad gör jag åt detta? Det känns som jag provat det mesta.
Tacksam för svar / X

Hej.
Strunta i det!
Vad gör det?
Att din hund gör detta, och varför han gör detta kan man i och för sig klura en stund över, men till vilken nytta?
Skapa inte problem som inte finns, om han är snäll då du släpper ut honom låt han då muttra i bilen om han vill.
Det du kan testa ändå, det är att ge honom en godis genom gallret innan du släpper ut honom. Då kanske morrandet försvinner.
Så hade jag gjort och tänkt i alla fall. Mvh Fredrik Steen

Jag vill fortsätta lite på samma spår som tidigare idag. Det tidigare blogginlägget har gett mig några mejl. Mejl där man ifrågasätter min kompetens, där man ifrågasätter mig eftersom jag säger att det är okej att hunden morrar åt ägaren, där man ifrågasätter mig eftersom jag säger att man ska ge hunden en godisbit om den morrar……  :-)

Först och främst – Man kan inte förstärka en hunds osäkerhet, aggressivitet, med en godis! Det går bara inte!
Det enda som kan ske om en hund morrar och man kan ge den godis, det är att hunden lugnar ner sig, inget annat!

Det finns hundar som morrar vid matskålen, då den ligger i soffan, eller då och då på andra ställen – Vad ska du göra åt det?

Ska du “säga” till hunden – Du får inte vara arg! Du får inte vara sur! Du får inte känna det du känner?…….

Tänk efter lite… om du är sur eller arg, blir du mer eller mindre sur och arg bara för att någon skäller på dig för att du är sur eller arg?

När en hund gör på detta sättet så tyder det på att hunden inte känner sig trygg i den här situationen, det betyder inget annat!
Och detta ska du inte göra någon som helst affär av, då blir det bara värre.

Om hunden äter sin mat, morrar åt mig då jag passerar – Låt den morra, jag bryr mig inte. Men hunden får inte angripa mig, då är det en helt annan sak!

Om hunden ligger i soffan, där jag vill sitta, och när jag tar ner hunden så morrar hunden åt mig – Låt den morra, ner ska hunden i vilket fall. Men hunden får inte angripa mig, då är det en helt annan sak!

Vad är detta med att “ge igen” för typ av ledarskap? Rena vansinnet tycker jag!

Jag är chef på min arbetsplats, jag säger till att tiderna måste hållas bättre. Om någon av mina medarbetare blir grinig över detta så kan jag inte bry mig mindre. Det jag säger gäller i alla fall.
Jag skulle aldrig falla mig in att påbörja en diskussion med min medarbetare och ifrågasätta/förbjuda denne och vara sur…..(?)
Varför skulle jag då göra det med en hund?

Det är en dålig ledare som beter sig så, en individ som ingen kommer att se som ledare speciellt länge.

När jag säger åt mina barn att gå och lägga sig för kvällen….. om min son blir arg och sur för det så kan jag inte bry mig mindre. Ännu mindre skulle jag börja inleda en diskussion eller förbud över att vara sur…….

Det här gäller, gilla det eller inte, och framför allt – kom över det!
Det är ett budskap jag försöker sända till mina hundar, mina barn, och till mina medarbetare.

Skulle en medarbetare, min son, eller för all del en hund, angripa mig efter att jag klargjort en sak, då växlar vi tempo.
Men det är ju ett helt annat problem som inte har med det ursprungliga problemet att göra.

Bara för att en hund morrar… blanda inte ihop det med att den vill bita eller angripa dig. Om du blandar ihop detta, då tänker du helt fel anser jag.

Hela artikeln finns att läsa på Aftonbladet.se

Det är alltid riskabelt att ställa upp på en intervju, när en reporter ringer. Framförallt bör man kräva att få läsa igenom det journalisten skriver innan det går i tryck.
Men ibland hinner man inte, ibland blir man tagen på sängen…..

I och för sig tycker jag att Aftonbladets artikel (en del av artikeln ovan) är bra och korrekt, men det är lite vinklat på ett sätt som får mig att framstå att jag är emot blandraser – DET ÄR JAG INTE – jag älskar hundar, blandras eller inte.

Då det gäller seriositet eller inte så säger jag som jag sagt länge – Jag tycker att skatteverket bör ta sig en koll på uppfödare i större utsträckning än vad de gör.
En uppfödare som betalar sin moms, som betalar avgifter och skatter, det är sannolikt en seriösare uppfödare än den som inte sköter detta. Sen kan det bli fel ändå.

Det finns oseriösa uppfödare som är med inom svenska kennelklubben också, men andelen seriösa uppfödare som är anslutna till organisationen tror jag absolut är generellt mer seriösa än uppfödare som står utanför organisationen.

Men det som inte står i artikeln, är att det i sig inte har med blandras eller ras att göra. Men…… alla hundar som inte blir registrerade i kennelklubben klassar man som “blandras”.

Så… den uppfödare som registrerar sina valpar i kennelklubben, de uppfödare tror jag generellt är mer seriösa. Men det har i sig inte med ras att göra.

I morgon torsdag är det dags för mig och Lilla Nymo igen på Nyhetsmorgon. Då ska Jenny eller Steffo göra en avstämning var LillaNymo står…… det kan bli spännande!  :-)

Och på kvällen kl 20 00, på Sjuan – Mitt liv som valp.
Missa inte det!
Det blir bättre och bättre

Man måste skilja på en hund som är besvärlig vid hundmöten, och en hund som slåss mer än gärna med andra hundar.

Detta är inte samma sak, ser ofta inte likadant ut, beror sällan på samma saker, och har nästan alltid, eller till och med alltid olika lösningar.

Hunden som är besvärlig vid hundmöten är till stor del besvärlig vid mötet på grund av att den inte vet något annat. Den har helt enkelt inte lärt sig vad “flocken” (du) kräver av den vid ett hundmöte. Ofta tror hundägaren att denne har talat om/visat hunden detta. Men så är inte fallet.
Hunden som är besvärlig vid hundmöten behöver inte alls vara sugen på att slåss med andra hundar. Ofta handlar det inte ens om aggressivitet, utan mer frustration.

Hunden som gärna slåss, som gärna söker upp en fight, den hunden behöver inte ens vara besvärlig vid hundmöten, även om denna också kan vara det.
Trots detta, att den hunden som gärna söker upp en fight också är besvärlig vid hundmöten, så är det två olika problem och två olika problemlösningar.

Jag tycker det är viktigt att jag som hundägare gör skillnader på två saker – “Jag bestämmer när och var du tar kontakt med andra hundar, men när du får ta denna kontakt då är det du och den andra hunden som bestämmer.”

Med andra ord – har jag beslutat att min hund får umgås med andra hundar, då lägger jag mig i så lite som möjligt. Den kommunikation som pågår mellan hundar, den är jag som ägare alltid “tvåa” i.

Så när du tränar, “problemlöser” någon av dessa saker, eller kanske till och med båda två – Tänk då på att det är två olika problem.

God morgon!

Nu blir det tillbaka till skolan igen, men inte som elev utan snarare som lärare. Jag har blivit tillfrågad om jag vill arbete i en högstadieskola som en typ av resurs……..
Satt i möte med rektorn nu i eftermiddags, och är nu taggad till tusen.
Så nu till helgen blir det lite planeringsarbete inför kommande jobb

Ska bli väldigt spännande och se vad detta kan bli, och vad det kan leda till.

Eftersom jag är så övertygad om vissa saker då det exempelvis gäller inlärning, motivation, belöningar, och att jag anser att vi människor inte alls är så annorlunda än hundar, så ska det bli oerhört intressant och se om detta fungerar så bra som jag hoppas även på elever i högstadiet.

Jag har ju arbetat som lärare tidigare, men då med vuxna poliser. Detta ska bli så kul. Dessutom har jag föreläst för lärare/rektorer om inlärning och motivation tidigare, och även föreläst en hel del om ledarskap på större företag med mera.
Det är nu vi får se om det funkar

Jag och min son, William, är nybadade efter ett härligt bastubad…… (och skägget är kvar ännu)

I morgon, söndag, besöker jag och LillaNymo Nyhetsmorgon.
Vi går in i studion runt 11 00.
Det kommer också vara ett par hundar från Hundstallet med oss i studion, så missa inte detta!!!!  

Vet du vad jag skulle vilja bli bättre på att förklara och lära andra?
Att läsa av hunden när det är dags!

När jag kan ställa ett krav på hunden, när jag kan börja lära hunden saker, när jag kan göra ditt och datt med hunden….. och så vidare.

Jag har utbildat en stor mängd hundar. Tävlingshundar, tjänstehundar, och nu håller jag som bekant på med en gosig vårdhund som heter LillaNymo.
Frågor jag ofta får är – När börjar du träna på det, när börjar du ställa krav, när gör du det……..?

Och jag har svårt för att förklara detta, men hunden visar detta själv. Att ställa ett krav på en hund som inte är mogen är värdelöst. Att börja träna något med en hund som inte är mogen för just denna träning är värdelöst……… Men hur ska jag förklara detta när det till och med är som hokus pokus för mig själv?

Det finns hundar jag får hem som jag kan börja träna med direkt. Sen finns det hundar jag bara låter vara en bra tid innan jag ens börjar prata med hunden.
Jag tror det handlar om hundens förtroende för mig som ledare. När hunden tittar på mig, söker min ögonkontakt, nästan tjatar på mig att engagera mig.
Att arbeta med en hund som inte vill tycker jag är trist, och det blir aldrig bra. Men att arbeta med en hund som nästan skriker om att arbeta tillsammans med mig, det är underbart, det går fort, det är enkelt.

Har du själv någon erfarenhet av det här som du vill dela med dig, gör det i så fall!  :-)

Kan man lära alla hundar att bita en människa, kan man lära upp alla hundar till vakthundar?

Jag vågar påstå att man kan få alla hundar att till slut bita en människa även om denna typ av dressyr då kan handla om djurplågeri och oetisk hantering.
Sen är frågan vad man menar med att bita?
I detta fall är svaret grundat på min tanke att alla hundar förr eller senare kommer att bita för att freda sig. Det är en stor skillnad mot att få alla hundar att exempelvis jaga efter någon och sedan bita. Det sistnämnda, där är svaret absolut nej. Det kan man inte lära alla hundar.

Då det gäller att lära en hund att vakta, så måste man även där först reda ut begreppen. Att lära en hund att vakta på så sätt att den ska “larma” om någon inkräktare tar sig in – Det anser jag är fullt möjligt.
Men att lära en hund att vakta, och dessutom försvara, det är absolut svårare och långt ifrån alla hundar kan klara av att lära sig detta.

Detta är absolut något man dessutom ska fundera över mer än ett par gånger innan man börjar med denna typ av träning. Att “vakta” är självförstärkande vilket innebär att (teoretiskt) om hunden vaktar “lagom och bra” när den är tre år, då vaktar den garanterat rejält mycket mer då den är fem år.
En hund kan inte lära sig att “vakta” lagom, det är något som hela tiden blir mer rejält och mer allvarligt.
Så denna typ av träning är faktiskt något jag starkt avråder ifrån.

En bra, rejäl, och stark vakthund, i ordets rätta bemärkelse, det är ingen hund varken du eller jag vill ha.

Jag är där, kommer du att vara där?

https://www.facebook.com/events/406836462856561/ Stockholms Hundmässa den 12/13 december 2015.

Jag har anmält hund till utställningen, men jag kommer vara där och titta på lite andra hundar också

Vad ska man titta på lite extra innan man övertar en äldre omplaceringshund?

Detta är en bra och intressant fråga tycker jag. Svaret på frågan är sannolikt varierande på vem du frågar, men så här tänker jag.
För mig är det ointressant om den drar i kopplet, är besvärlig vid hundmöten, eller stjäl mat från bordet (bara som några exempel), eftersom dessa saker kanske inte ens dyker upp tillsammans med den nya ägaren. Dessutom kan man bara från början “berätta” för hunden att dessa saker är förbjudet i den nya flocken. Dessa små saker tycker jag inte på något sätt avgör om jag ska ta hunden eller ej.

Det jag skulle vara mer orolig över, och i alla fall tänka till om, är – Riktigt aggressivitet mot andra hundar. Alltså inte skällande vid hundmöten, utan mer en “döda instinkt”. En hund som dessutom fått en hel del erfarenhet att slåss, det kan vara lite besvärlig. Dock vill jag understryka att även detta går att hantera väldigt bra om man gör på rätt sätt.

Jag skulle också tänka till en eller två gånger om hunden visar upp ärlig aggressivitet mot människor. Det kan vara lite tråkigt och besvärligt, och kan dessutom vara lite farligt. Den här typen av beteende och inställning hos hunden kan vara riktigt klurig. Och dessutom är det svårt att få bort detta beteende/känslor hos hunden. Med rätt teknik och inställning hos den nya ägaren kan det fungera bra en då, men det gäller att inte romantisera omkring detta och bara ta för givet att det går bort.

Hundtävling, Tyskland, Nurnberg, September 2015.
Tikens namn – Peperoni v Arlett.

Kan du eller jag utbilda en polishund?
Ja, det går alldeles utmärkt. I alla fall om man har kunskapen.

Men……. det är ingen polishund förrän hunden gjort en av polisen godkänd lämplighetstest (mentaltest), arbetsprov, och klarat det prov en polishund och dess förare ska göra innan hunden får tas i tjänst.

Men det är självklart så, att om hunden klarar den mentala testen, om hunden klarar arbetsprovet, och om hunden är väl utbildad av dig eller mig, så är det en dröm för en polishundförare att bara “kugga i” och köra igång.
Många av de hundar som klarar mentaltesten och arbetsprovet är helt “råa”, och därefter följer en utbildning av hunden på flera månader eller kanske till och med upp mot ett år.

Jag har sålt “råa” hundar till polisen, men jag har också sålt “färdigutbildade” hundar till polisen. Det sistnämnda, då tar det bara några dagar innan hunden är i tjänst.

Om du tänker dig exempelvis en tävlingshund som tävlar elitklass skydd. Skulle den hunden klara av polisens lämplighetstest, då skulle den exempelvis kunna vara i tjänst på någon dag.

En stor skillnad på en duktig tävlingshund och en polishund är att en polishund ska klara av det den är utbildad för även om allt “skiter sig”. Det vill säga, oavsett vad, så ska den klara av sin uppgift.
Det ställer enorma krav på hundens mentalitet, och det är ofta där urvalet sker.

En tävlingshund kan en bra dag göra en imponerande tävling, en annan dag misslyckas helt på grund av kanske regn, yttre störningar, något oförutsett med mera.
En polishund ska arbeta i en “trubbig värld” där man kan utgå ifrån att det aldrig blir som man tänkt. Det är den stora skillnaden.

Så med det sagt, så innebär det att du kan utbilda en tullhund, en specialsökhund, eller till och med vårdhund , bara du vet hur det färdiga resultatet ska vara och att hunden har de rätta förutsättningarna mentalt och fysiskt.

På teve häromdagen sa jag något i stil med att det inte skiljer så mycket mellan olika raser. Detta har jag fått enorm kritik för, där man bland annat menar att det gör det visst.
Och hur jag kan uttala mig på ett sånt sätt!?

Vi kan börja med skillnaden mellan schäfer och Chihuahua bara som ett exempel.
En schäfer är betydligt större, längre ben, längre nos. Den kan på grund av sin storlek motionera mer och användas inom olika områden mer än ex vis en chihuahua…. Sen då?

Diskussionen om skillnader mellan raser handlar ofta om, även i detta fall på teve, om vad en ny hundägare ska tänka på då man väljer ras.
Jag sa som jag brukade att storleken kan ha betydelse, att man kan fundera över hane eller tik, men just val av ras i sig inte har så stor betydelse – Och detta menar jag!

Vad vill folk höra då?

Att en Chihuahua är enklare än en schäfer, att en chihuahua inte kräver lika mycket som en schäfer, att en chihuahua inte behöver stimuleras som en schäfer… och så vidare?????

Då får du säga det, för jag kommer aldrig att säga det!

Jag anser och kommer hädanefter också att anse, att det inte är så stor skillnad mellan raser. Har du inte tid för en hund, då ska du inte ha någon ras!
Har du tid för en hund, då kan du ha vilken ras du vill!

Ska du syssla med jakt, då kan det vara bra att ha en jakthund. Vill du syssla med bruks, då kan det vara vettigt att inte skaffa en Jämthund….. Det har jag alltid sagt, kommer alltid att säga. Men…. i det stora hela anser jag inte att det är så stor skillnad mellan en brukshund och en jämthund, att äga, att uppfostra, att stimulera, menar jag.

Så, det jag sa i teve står jag fast vid – Jag anser inte att det är så stor skillnad mellan olika raser/blandraser. Inte speciellt mycket större skillnad än vad det är mellan individer av samma ras i alla fall.

Punkt!  Tycker du annorlunda så får du göra det, det är helt okej.  :-)

En härligt underbar bild!

Speciellt för mig som är lite nosfixerad. Jag älskar av någon anledning hundnosar

När jag skaffar mig en hund, en valp eller vuxen, och inte vill att den ska dra i kopplet på promenader så gör jag egentligen inget speciellt alls. Jag låter det hela ta tid, men jag är oerhört konsekvent.
Det jag gör, vilket egentligen inte är någonting, är bara att inte låta valpen/hunden få fördel i att dra i kopplet.
På så sätt lär sig hunden att det helt enkelt inte lönar sig.
Vill hunden mot en stolpe, och drar sig dit, då kommer den inte dit. Möter vi en person och hunden drar sig mot personen, då får den inte gå fram….. osv
Efter en tid av detta, tillsammans med att jag försöker vara den som är intressant och rolig på promenader, brukar detta problem med drag i kopplet försvinna helt.

En hund gör ju bara det den får fördel i att göra, eller hur?

I morgon bitti, strax efter 08 00, finns jag och LillaNymo i Nyhetsmorgons studio och visar/pratar om kloklippning. Något väldigt många hundar och hundägare har problem med.
Det behöver du inte ha!

Men …… ikväll klockan 20 00, på Sjuan, får du inte missa avsnitt 5 av “Mitt liv som valp”!

Hur får jag min hund att sluta jaga löv?
Hur får jag min hund att sluta jaga cyklister?
Hur får jag min hund att sluta hoppa mot mötande personer på trottoaren?

Ovan är tre exempel på frågor jag får dagligen. Det är många som har den här typen av problem, och som söker svaret på dessa frågor.

Ofta söker man ett svar där det finns en specifik övning, eller en förklaring till varför hunden gör på det här sättet.
Man försöker ofta lösa problemet genom att avleda, eller att belöna då hunden inte gör på det här sättet.

Att avleda kan vara jättebra…. om det fungerar. Det man ska ha klart för sig då man avleder, det är att man faktiskt inte lär hunden någonting. Man avleder ju bara!
Det kan vara bra i sig, och inte alls dumt att ta till i bland, men att avleda är just att avleda.

Att belöna ett ickebeteende tycker säkert hunden är kul. Det är alltid kul med en “belöning”. Men det går inte att belöna ett “ickebeteende”.

Om jag belönar min hund varje gång vi träffar en person, för att min hund inte biter personen, så har jag inte lärt min hund att inte bitas.
Man kan inte belöna/förstärka något en hund inte gör!

I alla dessa fall tycker jag man krånglar till det alldeles i onödan. Det är helt oväsentligt varför min hund jagar löv, jagar cyklister, eller hoppar på mötande personer på promenader – Säg till hunden att den inte får göra så!!! Punkt!

Om du inte “berättar” för en hund att det den gör är fel, hur ska den då lära sig det?

Här är det dessutom viktigt att du förekommer.
Har jag en hund som hoppar på varannan person vi möter på en promenad, utgå då ifrån att din hund tänker hoppa på alla personer ni möter, och berätta för hunden innan själva mötet – Att detta är förbjudet!
Att skälla och fya på en hund då den har hoppat, eller just nu hoppar, tycker jag ger ett dåligt resultat. Det är viktigt att förekomma, SÅ ATT DET INTE HÄNDER!

Att förekomma, det gäller som regel oavsett vad du försöker få bort för problem på din hund. Hjälp hunden att göra rätt….. istället för att vänta på att den ska göra fel, för att sedan skälla på den.

Vill du se klippet kan du göra det på www.tv4.se/nyhetsmorgon

Det var några som var lite kritiska till mitt sätt att hantera LillaNymo första gången vi visade kloklippning i studion. Jag tyckte det gick bra då och förstod inte kritiken. Och idag går det helt enkelt perfekt.

Det finns många sätt att klippa klorna på sin hund, men som jag berättar på Nyhetsmorgon, på Youtube, i mina böcker – så gör jag, och jag tycker det är bäst (för mig och mina hundar i alla fall)

Jag har haft väldigt många hundar och jag har aldrig haft något problem med kloklippning.

Nu, fredag kväll, har jag och LillaNymo kommit ut till vårt lilla paradis på vår ö, och bara myser. Vi ska vara här hela helgen och vi kommer få en del besök dessutom. Bland annat av Schäferhunden Qotten. Polishunden som är LillaNymos bästa vän.

I morgon ska vi bada lite (jag kommer att sitta en stund i bastun först), gå i skogen, och bara mysa.

Nu ska jag göra tidig kväll, borsta tänderna och gå och lägga mig. Vi hörs i morgon över instagram och blogg.

G’natt!

Lilla Nymo i tidig morgonsol….

Tio grader i vattnet.
Tio sekunder senare låg jag i plurret.
Jag badade fyra gånger (Visserligen ihop med bastubad)  

Jag har haft en underbart fin helg ute på vår ö. Vi hade besök på ön av Leif Hedberg och polishunden Qotten. Förutom bastubad och annat härligt blev det en del fina promenader i skogen.

“Min hund vet att den gör fel, den vet att jag blir arg, ändå gör den som den gör…”

Detta är något jag hör ganska ofta, men det är faktiskt något av en tankevurpa.

Fel – För hunden eller för dig?
Är det fel för dig att hunden gör detta, och rätt för hunden att göra detta.
Då är det kanske inte så fel!

Glöm aldrig bort att en hund gör det den får fördel i att göra. Och om hunden gör saker den “inte får” göra och vet om att den “inte får göra”, då kan man ju säga att det du säger eller gör till hunden betyder betydligt mindre för hunden än vinsten att ändå göra.

Svårare än så tycker jag inte man behöver göra det.

En hund gör det den får fördel i att göra, ett felbeteende för dig behöver inte vara fel för hunden……. Detta är två saker man bör fundera lite över tycker jag.

Men det man också kan utgå i från är att en hund inte jävlas eller retas med dig. Så fungerar inte en hund. Så när du tycker eller tror att hunden jävlas med dig, då har du lite för mycket fokus omkring dig själv.
Att hunden gör detta den gör, har inget med dig att göra – Den gör detta för att den får fördel i att göra det den gör.

Så – Att hunden vet att den gör fel, men gör detta ändå – är alltså fel. Möjligtvis vet den att du tycker det är fel att den gör som den gör. Men gör det ändå för att det är rätt för hunden.

Många gånger bygger detta på en relation som måste förbättras, en kommunikation som måste bli bättre, och förmodligen också ett ledarskap som måste bli starkare och mer tydligt.

Lilla Nymos instagram för den som är intresserad

Nu på morgon har jag tittat på, arbetat med, en hundägare och en liten Jack Russel.
Problemet var en mani mot cyklister och mer eller mindre varannan bil.
Utfall, jakt, om vartannat. Och när ägaren tillrättavisar hunden, så bits den.

Hunden är 4 år gammal.

Jag pratade med ägaren, och vi tog en promenad tillsammans. Jag studerade hunden och ägarens sätt att arbeta.
Min uppfattning var/är att hunden under lång tid har byggt upp detta. Och även om detta ser ut som aggressioner så handlar hundens beteende endast om att hunden tycker det är kul att göra detta, den får fördel i att göra detta.

När ägaren arbetade med hunden anser jag att ägaren i sak gjorde rätt, men gav alldeles för stort “svar” på hunden bitande mot ägaren.
När ägaren tillrättavisar hunden för att den jagar en cyklist, så biter hunden. Och istället för att nonchalera detta och istället fullfölja, så började ägaren tillrättavisa att hunden biter ägaren.

Mitt förslag var att göra som ägaren gör, men då hunden biter nonchalera detta och istället med lugn och konsekvens fokusera på problemet som skapar dessa bett – Jakt efter cykel och bil!

Jag visade, jag nonchalerade att hunden bet mig, trängde igenom min kravställning – Hunden förstod och jagade varken cykel eller bil efteråt.

Ägaren fick prova med min coachning, och samma resultat även där.

Problemet är borta!

Ägaren skrattade och trodde nästan det hela var trickat, men det är inte svårare än så här.
Fullfölj, träng igenom det du påbörjat, ändra inte inriktning på det du gör. Det blir tydligt för hunden och hunden förstår nu vad ägaren vill eller inte vill.

En härlig uppgift att börja veckan med

En intressant frågeställning tycker jag.
Hur är det med dig och dina hund?

Mina hundar sover inte i sängen av praktiska skäl (smutsiga lakan, plats mm), men det är också den enda anledningen.

Då det gäller ledarskap och relation så har det överhuvudtaget inte alls med att göra om hunden sover i sängen eller inte. Och om det ändå har med det att göra så anser jag att både ledarskap och relation endast skulle bli bättre i så fall.

Däremot anser jag att hunden ska ha en skön plats att ligga på. Alltså någon typ av hundsäng. Det som någon/några säger – “det är en hund, den får sova på golvet” – det köper jag inte. Jag gillar inte ens det sättet att tänka.

Har du din hund i sängen, eller hur sover din hund?
Denna vecka har LillaNymo semester. Hon och jag kommer inte att vara på TV4 någonting. Däremot gästar jag Nyhetsmorgon på Söndag. Då tillsammans med skådespelerskan Suzanne Reuter och hennes hund. Vi ska lösa lite problem direkt i studion med hennes lilla vovve.
Det får du inte missa

Nu ska jag försöka ta upp ett ämne på ett sätt som jag hoppas blir tydligt. Jag får verkligen hoppas att det inte bara blir en massa konstiga ord i en märklig sammansättning, utan att du verkligen förstår vad jag menar

Min hund jagar katter
Min hund hoppar på folk som kommer på besök
Min hund är inte stökig vid hundmöten.

Detta är tre exempel på vanliga problem, men detta inlägg gäller även en himla massa andra problem.

RELATION/LEDARSKAP/KOMMUNIKATION

Min hund jagar inte katter, och vi har aldrig tränat på att inte jagat katter.
Min hund hoppar inte på besök, och vi har aldrig tränat på att inte hoppa på besök.
Min hund är inte stökig vid hundmöten, och vi tränar inte specifikt på hundmöten.

På desa tre problem som många hundägare söker specifika problemlösningar på skulle sannolikt – Lär hunden att klara av intim hantering, Lär hunden att du “äger” saker, Lär hunden att när du “höjer din svans” så måste hunden vara uppmärksam, Visa hunden att du är den individ som kan vara absolut roligast och mest spännande.

Dit jag vill komma är att många hundägare accepterar och kan leva med en riktigt pissrelation med sin hund, men man orkar inte leva med att den exempelvis jagar katter – Då vill man lösa problemet att hunden vill jaga efter katter!

Det är ett väldigt svårt problem att lösa om man inte har en fin och bra relation med sin hund, och istället för att fokusera just på det “lilla” problemet så kanske man bör göra något åt sin totala relation med sin hund istället.

När min hund ser en katt vill han också jaga efter……….. men först frågar han och läser av mig om det är okej eller inte.
När det kommer besök hem till mig i min bostad så vet hunden att det är mina besök.
Min hund är också intresserad av andra hundar, och vissa hundar är han väldigt intresserad av. Men samtidigt läser han av mig och anpassar sig efter hur jag vill att han ska uppträda.

Många saker en hund gör kan man som ägare uppfatta som ett problem, men om sanningen ska fram är många gånger hunden som är besvärlig vid exempelvis hundmöten också en hund som drar i kopplet, eller skäller och hoppar då det kommer besök.
Jag tycker därför att det är oerhört viktigt att vara ärlig mot sig själv och mot sin hund, och verkligen ser över sin relation med sin hund innan man går in i specifika problemlösningar som många gånger blir krångliga och tråkiga.

Vill din hund kommunicera med dig, kan din hund kommunicera med dig, betyder du något för din hund – Då finns det inte så mycket hunden kan göra som du inte kan kontrollera.

I morgon fredag blir det alltså inget “LillaNymo” på Nyhetsmorgon. Hon har semester denna vecka
Däremot kommer jag och Suzanne Reuter till Nyhetsmorgon på Söndag för att träna hennes hund live i studion.

I kväll är det dags för ännu ett program av “Mitt liv som valp” i Sjuan klockan 20 00.
Det får du absolut inte missa!!

I går kväll när jag var ute och gick en promenad med LillaNymo kom jag att tänka på detta med hundmöten.
Hon och jag hade fem hundmöten. Fyra gick alldeles lysande på så sätt att hon inte ens verkade notera att vi mötte hundarna, och vid ett hundmöte blev hon mer engagerad än vid de andra.

Har jag tränat detta med hundmöten?
Ja, det har jag väl på något sätt utan att jag själv tänker på det som hundmöten. Men ungefär så här har jag gjort.

På promenader är dehon och jag.
Om LillaNymo visar, ett för mig irriterande, intresse för något (en person, en bil, en cyklist, en katt, en hund) så agerar jag.
Jag agerar genom att med hjälp av fysisk kontakt, röst, och kroppsspråk, visa henne att jag inte gillar det hon gör. OCH….. när hon “lägger ner” det hon gör, så belönar jag hennes intresse för mig.

Kanske är det så att väldigt många har problem med hundmöten bara för att man just fokuserar på just hundmöten, och bara ser just hundmöten som något som är viktigt att fixa till.
Lika lite som mina hundar får slänga sig i kopplet åt något håll då vi är helt ensamma på promenaden, lika lite får hon göra det om vi möter hundar.
Det är liksom inte okej oavsett vad.

Detta innebär att jag inte hanterar just hundmöten annorlunda än vid andra delar av promenaden. Det här tänket har jag nog alltid haft, och jag har nog alltid arbetat på det sättet. Och jag har aldrig haft hundar som är besvärliga vid hundmöten.

Jag tror det finns en liten risk med att göra just hundmöten till något speciellt och annorlunda. Hunden ska liksom uppföra sig “normalt” vare sig vi möter en hund eller inte.

God morgon!

http://www.teamworkingdog.com/index.php?option=com_content&view=article&id=94&tmpl=component&videopassato=DaleoMadeleinB.mp4&immagine=%2Fimages%2Ffabrik%2Fpreviews%2FDaleoMadeleinB.jpg&descrizione=Daleo+Madeleine+con+Just+Ask+Yale%2C+prova+di+Obbedienza+95+punti%2C+Campionato+del+mondo+Rottweiler+%28IFR%29+2015

På bilden/filmen ser du Madde Daleo, Vice världsmästare IPO 2015, Rottweiler. Det är hennes lydnadsprogram från VM du ser på filmen.
Vi har känt varandra så länge så att man till och med inte vill prata om hur länge, för man känner sig så gammal då. Vi träffades första gången nere på Botkyrka Brukshundsklubb söder om Stockholm.
När jag ska beskriva den här tjejen kort, brukar jag säga något i stil med -

“En riktigt duktig hundtjej, kanske den bästa. Har gjort en himla massa champions i bruks och lydnad, med en jäkla massa olika raser och med en varierande kvalitet på hundarna. Den här tjejen slår man inte på fingrarna då det gäller hund….”

En imponerande duktig tjej, med hjärtat på rätt ställe, med stor ödmjukhet och tro på sig själv, som dessutom är världsbäst på inlärning, men som inte blandar ihop detta med uppfostran.
Springer du på Madde vid tillfälle, passa då på att prata med henne……. Det är ett tips från coachen

Nu ska jag gå ner och sätta mig på bryggan i bastun, bada i åtta graders vatten, för att sedan slinka ner i en varm badtunna

I morgon bitti är jag på Nyhetsmorgon tillsammans med Suzanne Reuter och hennes hund. Vi ska titta och träna hennes hund “live” i studion.

Syns i morgon bitti!