Vilket otroligt fin avslutning på denna helg!

På (den dåliga) bilden ser ni den kända uppfödaren av schäfer – Margit v Dorssen – och hennes hund Pepperoni v Arlett. En hund jag hjälpt Margit med i flera år. Idag gjorde vi placeringen V1.

Tysk segrarutställning är en av årets absoluta höjdpunkter. Schäferhundar från i princip alla länder i världen, och cirka 2000 hundar deltager.
Hela fredagen går åt till Mod och kampdriftsprov och enskild bedömning. Lördag går de första klasserna samt avelsklasserna, och på söndagen de bästa klasserna och hundarna.

Det har varit en helt fantastisk helg med mycket skratt, mycket nerver, enormt mycket hundprat om allt och med alla.

I morgon mitt på dagen kommer jag hem till Sverige igen, och då kommer bloggen skötas något bättre än denna helg.

Skönt att vara hemma i Sverige igen. Även om en hundresa i Tyskland är en fantastisk upplevelse.

Jag skulle landat på svensk mark redan igår mitt på dagen. Men när vi skulle lyfta från Nurnberg flygplats drog piloten av motorn istället för att lyfta. Flygplanet gick sönder.

Åter till terminalen och vänta för information. Detta innebar så klart att min flight från Berlin till Stockholm gick förlorad.
Efter mycket om och men, och allmänt roddande, så kom jag hem till bostaden sent i går kväll istället.

För att återgå något till temat – Lämna hunden ensam hemma.

När hunden har varit ensam en stund och du kommer hem, hur är hunden då?
Och framför allt, hur agerar du då?

Om hunden är alldeles tills sig av glädje (läs-stress), då är det viktigt att du är lugn och inte “svarar” på detta. Låt då hunden vara, nonchalera hunden, tills den är normalt lugn igen tills du ger den närhet och kontakt.
Gör du inte det, då finns risk för att du förstärker hundens stress, och på så sätt förstör hundens lugn då du lämnar den ensam.

Närhet i form av kramar eller klappar, det ska du ge hunden. Men inte då hunden är stressad.

Känner du att det känns lite “elakt” att nonchalera hunden en stund tills den lugnat ner sig, då kan du slänga någon godisbit på golvet som hunden får engagera sig i innan du tar kontakt med vovven. Då får hunden annat att tänka på och lugnar därför ner sig. Och näring/godis/foder har generellt sätt en lugnande effekt på hunden.

Denna vecka, på torsdag klockan 20 00, på kanal Sju, då är det premiär för vårt nya härliga hundprogram – Mitt liv som valp.  :-)

Det här är Tommy Norberg och jag själv i lördagskväll nere på Tysk segrarutställning i Nurnberg.

Först, innan jag skryter ska jag bara förklara ett par saker.

Inom schäfersporten och inom WUSV, det vill säga Världsunionen för schäfer, finns en eftertraktad titel som heter – UniversalSieger.

Den hund som sammanlagt placerat sig bäst på landets Segrarutställning, samt på landets IPO SM, alltså både utställning och bruks, blir Universalsieger.

En förklaring till. Det finns en titel man bara kan få på segrarutställningen och endast där som heter “Auslese” och förkortas “VA”. Varje år får några få vuxna hundar VA, och det är den finast titel man kan få på en schäfer i utställningssammanhang.

Den här hunden, Uschigårdens Kastor, gjorde Tommy Norberg till Universalsieger. Denna hund var dessutom en väldigt fin tjänstehund.

Den här hunden, Triumphs Gucci, den gjorde jag till Universalsieger.(Och tävlade dessutom VM med)

Lägg nu märke till att båda hundarna har en “VA” titel, den ena till och med “VA1″, båda hundarna är Universalsieger, och om jag inte är felinformerad (vilket jag kan vara) så är det bara dessa två hundar som har både en universalsiegertitel och en “VA” titel…..

Så lite stolta får vi vara va?  

På bilden, en hund som hette Triumphs Clyde…

Sitter hemma och tittar på lite hundbilder…..
Blir lite nostalgisk och inser nu hur gammal jag egentligen är…. Jäklar vad med hundar jag tränat och utbildat genom åren, ett cirka tjugotal i olika klasser och grenar. Här nedan har jag valt ut några stycken och gjort en kort beskrivning om varje hund
Kanske kommer en till text om en stund på lite andra hundar jag utbildat och tävlat. Men tills då får du hålla tillgodo med dessa.

(Obs – Något faktafel kan finnas i texten. Minnet är bra men kort)    :-)

Casalands Jäsper Godkänd lägre klass spår. Min första egna hund. Egentligen inte en jätte bra hund, men han var ändå min och bara min och han lärde mig enormt mycket.

Ziegerkamp Andanthe IPO1, Elitklass spår, Elitklass skydd med certpoäng, tjänstehund Securitas tunnelbanan. En helt underbar hund med en mentalitet som är sällsynt. En riktigt jädra bra hund med stor skärpa och försvarslust. (denna hund utbildade jag tillsammans med min syster)

Triumphs Wicco, Godkänd högre klass skydd, tjänstehund Securitas tunnelbanan, togs direkt (bara någon dag) efter försäljning in i tjänst som polishund. En riktigt bra hund, men väldigt speciell. Jag grät som ett barn i flera dagar då jag sålde honom till polisen. Han var “kantig” och gillade egentligen bara mig.

Ziegerkamp Docca, lägre klass spår, IPO3. En fantastisk hund. Och denna hund tillsammans med sin mor, var de två första svensk meriterade IPO3 hundarna i Sverige.

Triumphs Okey, lägre klass skydd, tjänstehund Securitas. En väldigt snäll hund som vi fick träna på att kunna bli lite elak. Litade på henne till 100%.

Nemo v Restsrauch, IPO2. En tysk hane jag tog hem från Tyskland då han var ett år gammal. Hade stått i hundgård tills dess. Väldigt speciell, men väldigt gosig.

Triumphs Puma, IPO1. En av de bästa tikarna jag haft. Tyvärr blev hon sjuk ung och avlivades.

Triumphs Izaro IPO3. En fantastisk hund som dessutom blev BIS på Stora Stockholm. Hade fina framgångar även i Tyskland.
Triumphs Gucci, BHP3, IPO3, SchH3, Världsmästerskapen i Tyskland. För mig den bästa hunden som funnits och någonsin kommer att finnas. En hund som kunde läsa mina tankar.

Triumphs Clyde, IPO1. En hund jag hade hemma för utbildning en kort stund. Minns honom så väl eftersom utbildningstiden var väldigt kort.

Ziegerkamp Denver, IPO1. En snällare hund finns inte. En fantastisk schäfer som ändå inte var en leksak.

Ziegerkamp Arwen. IPO2, Domaren nämnde speciellt hennes fina och starka skyddsarbete nere på segrarutställningen i Tyskland. En underbart fin tik med enorma framgångar bland annat nere i Tyskland.

Ziegerkamp Ice, IPO2. En härlig men lite “kantig” hund som dessutom gillar att vara lite elak och har stor integritet. Gillar såna hundar. (denna hund utbildade jag tillsammans med Tommy Norberg)

I morgon bitti besöker jag och LillaNymo Tv4, Nyhetsmorgon för att prata om morgondagens premiär av teveserien “Mitt liv som valp”.
Hoppas du tittar på oss i morgon bitti, men framför allt på programmet i morgon kväll.

I går kväll la jag, eller rättare sagt LillaNymo, in ett par filmer på hennes instagram. På dessa filmer har hon en halskedja på sig. Dock INTE strypkedja.

Jag har sagt det förut, säger det igen – Jag använder INTE stryphalsband, inte i tyg, inte i nylon, inte heller i kedja. Jag är emot stryphalsband. Men jag gillar halsband i kedja. Den glider lätt runt halsen, den är luftig runt halsen, och jag gillar kedja mer än ett läder eller tyghalsband.
Och jag säger som jag sagt förut – Halsband, sele, olika typer av utrustning – det är något jag är relativt ointresserad av. Det är inte med hjälp av utrustning man skapar relation.

Fastna inte i “utrustningsdiskussioner”. Det är lika oviktigt och ointressant som “metoddiskussioner”.

En härlig bild som inte har med inlägget i sig att göra.

Hur många gånger har man inte sett hundägare gå med sina hundar lösa efter en trafikerad väg, eller på annan farlig plats.
Hundägaren säger i dessa lägen ofta – “jag har lydnad på min hund, den jagar inte, och skulle aldrig ignorera det jag säger”

Detta stämmer förmodligen…….. SÅ länge hunden inte blir skrämd!!!!!!

Att ha kontroll på sin hund då det plötsligt springer en katt över vägen, vid hundmöten, vid möte av personer, och så vidare – Det är en sak!
Men om hunden blir skrämd och ordentligt rädd – Då har du noll kontroll!

Det är i dessa lägen hunden i sin rädsla kan springa ut i vägen, ut på järnvägsspåret, eller något annat farligt.

Den som har världens bästa lydnad över sin hund, och har världens lättaste hund – Då den blir rädd, då är det en helt annan sak!

Nu är det dagen efter premiären av “Mitt liv som valp”. Det känns fantastiskt kul, och väldigt många verkar tycka programmet är både roligt och inspirerande.
Vi kunde inte riktigt drömma om en sån här premiär, med såna här fina tittarsiffror.
Fantastiskt kul, och jag kan avslöja att programmet bara kommer att bli bättre

Igår handlade en del av programmet om att ett par hundägare måste bli tydligare mot sin hund. Om de blir tydligare, då är det också lättare att få bort små saker man inte vill ha.

Och just detta med tydlighet och kommunikation är oerhört viktigt.
Många gånger viktigare än vad en del förstår.
Hundägaren vill lösa problemet med att hunden skäller på folk som går förbi, hundägaren vill lösa ditt och datt. Men istället för att koncentrera sig på just dessa problem så är det många gånger bättre att fokusera på varför detta sker, varför hunden inte tar till sig av det husse eller matte säger eller gör.

Och detta har ofta med tydlighet och kommunikation att göra.

Detta tränar man bäst genom lek. Att leka med sin hund på olika sätt, gärna med fysisk kontakt, förbättrar hunden och din möjlighet till kommunikation.
Hundar leker med varandra, valpar leker med varandra – De tränar upp sitt sätt att kommunicera med varandra!

Gör det du också!

Att fysiskt leka med sin hund, det är den bästa övningen jag vet

En bild från Japan när jag var där som domare för några år sedan. Detta var efter utställningen och ägaren till denna hund ville att jag skulle “känna på henne lite”.

Efter premiären av – Mitt liv som valp – har jag fått en enorm massa feedback. Att programmet är omtyckt och att väldigt många gillar programmet tycker jag är fantastiskt roligt. Men då det gäller negativa saker så handlar det om lilla fina tjejen Ruth med hennes lilla pudel……..

Man riktar skarp kritik till mig, till tevekanalen, till lilla Ruth själv (hon är 8 år…..(?))……..

Många är uppriktigt förbannade över detta att hon hoppade i studsmattan med sin hund i famnen…..
1/ Det var privata bilder…… alltså inget vi filmat eller uppmuntrat till.
2/ Ärligt…… hunden är ingen leksak, men tror du valpen kommer må väldigt dåligt över detta resten av livet?
3/Vi (Jag) ska ju dit och hjälpa henne med hunden. Det har ni ju inte ens sett än………

Sen till det som retar mig mest… Är det inte bra att vi visar detta, är det inte bra att vi tar upp detta…? Eller tror du att lilla fina Ruth på 8 år är det enda barnet som behandlar sin hund på detta sättet?
Menar du att det hade varit bättre om kanalen och jag själv valt att ta bort detta ur produktionen – “Nä, det här visar vi inte, för då finns det ju inte…” – med tanken syns det inte, så finns det inte.

Här förstår jag helt enkelt inte kritikerna!

Sen har jag fått frågan om vad det är som gjort att jag ändrat mitt sätt på träning så dramatiskt från “Hundcoachen” till “Mitt liv som valp”…….?

Men snälla nån…… i “Mitt liv som valp” arbetar vi med små valpar.

I “Hundcoachen” arbetade vi med hundar som stod inför avlivning, hundar som angrepp folk och hundar……..???????

Individanpassning!!!!!

En del av helgens arbete – Figurantarbete på ett fullt IPO-prov.
Domare Kattis Ehrlander.

Att figurera, det är så fantastiskt kul. Det är ändå roligare då det är en kompetent domarkollega som dömer provet. Tack alla tävlande för en fin helg och tävlingsdag.

Stabilisera hunden!

När hunden sitter, när den ligger, när den går fot, när den ska apportera på kommando. Gör det inte för lätt för hunden!

Genom att på olika sätt belasta hunden då den utför det du ber den om, kan du på ett enkelt sätt få hunden att göra detta både bättre och säkrare.

“Sittövningen” har du kanske sett tidigare. När hunden sitter kan du belasta hunden genom att försiktigt dra i kopplet fast hunden ska sitta kvar. Samma sak när hunden ligger ner. När den går “fot” kan man exempelvis ha hunden i koppel och en annan person drar hunden försiktigt ur korrekt position. När hunden anstränger sig och kommer tillbaka i rätt position, så belönar man rikligt.

När hunden håller apportbocken med ett bra grepp i munnen, då kan man försöka dra ur apportbocken……

Det som är viktigt är att hunden är duktig och trygg i det moment man belastar och stabiliserar. När jag drar i ex vis apportbocken, då får hunden inte känna osäkerhetm bara självsäkerhet på att det den gör är rätt.

Ganska snart lär sig hunden att belastningar av olika slag bara är kul, och hunden ser detta som en kul grej i träningen.

Det finns förmodligen lika många sätt som det finns hundtränare, för att lära hunden att stanna kvar i liggande eller sittande position.

Men så här gör och tänker jag

Min målsättning med detta är att jag ska kunna sätta min hund i en position, och där ska hunden sitta tills jag ber den göra något annat – Oavsett vad!
Detsamma gäller om jag placerar min hund liggandes.

Det här lär jag hunden med belöningar, men ganska snart börjar jag belasta hunden till att göra fel, för att där kunna lägga på ett krav på vad som gäller. Precis som då jag tänker inkallning gäller – Belöning för rätt utförande, krav på utförande!

Anledningen till att jag inte vill bygga allt detta på enbart belöning (kan göra det med tävlingshundar) är för att jag anser att jag inte får samma stabilitet i utförandet då. Istället för att hunden utför, helt enkelt för att jag sa att den att utföra, så utför den också för att jag kräver detta. Visserligen belönas den alltid, men kravet finns där.

Nu är det viktigt att förstå att kravet ökas successivt, och att det hela fortfarande sker med positiv anda.
När hunden kan sitta/ligga så håller jag in belöning en stund innan jag belönar. När detta fungerar bra kan jag belasta hunden något innan jag belönar. Belastar kan jag göra med kopplet, med rörelse från mig, innan jag belönar.

Olika typer av belastningar och störningar lägger jag in successivt, och alltid då jag är alldeles nära hunden. Hela tiden växer hundens självförtroende i övningen och allt är väldigt positivt för hunden. Hunden känner ett enormt förtroende och trygghet i att utföra det jag ber hunden om, och där kommer stabiliteten.

Jag varierar alltid tiden för utförande. Ibland får hunden ligga tjugo sekunder, är allt lugnt och skönt och jag sitter med en kopp kaffe, då kanske den får ligga i tjugo minuter. Observera att jag aldrig tränar i sittande position så länge, eftersom det är jobbigare för hunden att sitta än att ligga.

Om hunden legat i fjorton minuter och mitt kaffe nästan är slut, och hunden reser sig upp, då markerar jag att det är fel (kroppsspråk, fysisk kontakt) och ser till att hunden lägger sig igen.
När jag avslutar övningen är jag alltid extremt noga med att fullfölja, alltså kräver att hunden ska sitta/ligga kvar även om jag ställer mig bredvid. Just det sistnämnda är förmodligen viktigare än vad många faktiskt tror.

Här är det viktigt att förstå att relationen är bra. Det är viktigt att förstå att krav INTE alls handlar om elakheter eller våld. Tvärtom handlar även detta om kommunikation.

Att stanna kvar i den position jag ber hunden om är för mig INTE valfritt för hunden. Däremot får den alltid belöning när den gör rätt.

Som kuriosa kan jag berätta att jag började med denna typ av krav på LillaNymo för mindre än en vecka sedan. Anledningen till att jag väntade så länge är för att jag vill vara säker på att vår relation är fin och bra, att hon förstår mig, och att hon trots min kravställning känner sig trygg då jag ställer ett krav.
Ena dagen inget krav, andra dagen stort krav – Det kan du glömma, eftersom hunden inte kommer att förstå detta och inte kommer att må bra av detta.
En ökad kravställning måste ske successivt och med känsla och kärlek till hunden.

Relation, relation, relation……… och till det mycket kärlek och respekt till hunden

Min yngsta son – Alexander Maverick Steen – med en av våra schäfervalpar. En långhårig hanvalp

I morgon blir det mycket teve.
Först besöker jag och LillaNymo Nyhetsmorgon och pratar/visar detta med stabiliseringsövningar.
Senare på kvällen kommer andra avsnittet i programserien “Mitt liv som valp”.

Idag har det varit en stressig dag.
Först på morgonen kom en journalist/reporter tillsammans med en fotograf för att göra ett reportage.
Efter detta fick jag stressa till min läkare för ett återbesök. Och direkt efter det stressade jag iväg till Agria för att under två sittningar träffa alla Agrias medarbetare.

En väldigt lyckad och trevlig dag, men stressig. Fanns ingen tid för lunch eller annat. Jag kommer somna ovaggad i kväll.

Nu ska jag ge mig ut i skogen med hundarna, sen är det natti natti….

Missa inte avsnitt två av “Mitt liv som valp” i morgon, klockan 20 00 på Sjuan….. missa inte heller LillaNymo på Nyhetsmorgon

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/så-får-du-hunden-att-sitta-kvar-när-du-sagt-sitt-3202688

I morse chockade jag en del genom att ha väldigt bra “ordning och reda” på LillaNymo i studion. Bland annat tror jag Steffo fick sig en tankeställare

Jag är så otroligt nöjd med LillaNymos utveckling. Jag har fått en del kritik för mitt sätt att ha Nymo. En del, faktiskt goda vänner till mig till och med, har tyckt att jag varit för slapp med henne. Att hon fått göra lite som hon velat, och att jag bara lär henne saker utan att ha riktig koll på henne.
Och det stämmer……!
Jag har inte tyckt hon varit mogen än. Men för några dagar sedan tyckte jag att allt började falla på plats, och jag började successivt och sakta styra upp hennes beteende lite grann.
Hennes svar på detta gör mig mer än glad, och hennes uppträdande samt hennes snabba sätt att ta till sig det jag vill av henne, är jag imponerad av.

Jag är otroligt nöjd med hur LillaNymo utvecklar sig

Titta på klippet ovan om du vill se lite hur jag tänker omkring detta med krav och stabiliseringsövningar

Ikväll är det avsnitt två av programmet “Mitt liv som valp” på Sjuan. Det börjar kl 20 00. Jag är faktiskt lite nervös. Jag har inte själv sett de kommande avsnitten. Man vet ju aldrig hur de redigerat ihop det hela

Världen kryllar av experter……. Alla har åsikter, alla vet bäst.
Och förmodligen är det också så.

Men en sak är säker – Det finns en himla massa människor som tycker min och din syn på barnuppfostran är helt och hållet fel…..
Det finns en himla massa människor som tycker din och min syn på hunduppfostran är helt och hållet fel…..

Men den enda som kan avgöra om det är rätt eller fel, det är faktiskt du eller jag.

Mina barn, och säkert mina hundar, anses sannolikt ibland som de mest ouppfostrade som finns. Men även om både barn och hundar är superbusiga ibland, även om både barn och hundar gör saker de inte borde göra, så är dom lyckliga.
Och vad kan vara mer rätt än lyckliga barn och lyckliga hundar?

Då det gäller ungarna, och då det gäller hundarna, så tror jag att jag har en ganska speciell syn på saker och ting.
För en tid sedan kom min corvette hem igen efter att den blivit omlackerad. Jag lämnade den på infarten, och plötsligt hör jag min fru skrika – “Neeeeeeej!”
Jag tittade ut genom köksfönstret och såg ungarna gå upp på taket på corvetten och åka rutschkana ner för vindrutan och huven i sandiga och skitiga kläder.
Jag blev inte arg, jag blev inte sur. Men jag pratade med dom och försökte förklara varför detta är dumt. Jag fick dem också att lova att aldrig göra detta igen.
Är det så mycket att bli arg över? Ungarna är små, och jag är helt säker på att de helt enkelt inte förstod vad de gjorde.

Samma tänk försöker jag ha med mina hundar. Om min hund biter mig för att den exempelvis vill försvara ett tuggben eller annat, då blir jag aldrig arg……

Jag försöker ha så lite regler som möjligt för både mina barn och hundar. Den enda regeln jag håller stenhårt på, och det gäller både barn och hundar, är – Busa och lev rövare, men när jag vill kommunicera då måste du lyssna!

Jag anser att det finns alldeles för mycket “rätt och fel”. Rätt och fel som samhället och andra sätter upp, men som jag som enskild hundägare eller förälder inte håller med om. Jag anser också att det är varje förälders eller hundägares ansvar att inte bara följa dessa “regler”, utan faktiskt också ifrågasätta dessa.

Ungarna kunde väl inte förstå att corvetten var nylackad, och jag hade aldrig tidigare sagt att de inte får klättra upp på en bil.
Det är väl en självklarhet att även en hund får försvara något den är rädd om, det får ju även du och jag.

Du kanske tycker att mina barn är riktiga busfrön, till och med ouppfostrade busfrön. Och du kanske tycker att mina hundar är riktiga skithundar – Men det struntar jag i. Det är mina barn, det är mina hundar, och jag är stolt över vilka de är.

Du ska också vara stolt över dina barn och dina hundar, oavsett vad andra tycker. Du ska dessutom tycka om och vara stolt över dig själv. Oavsett vad andra tycker.

Du, dina barn, din hund – Ni är unika, ni har rätt att vara unika, och du och dina barn och hund är alldeles perfekta som ni är. Låt aldrig någon annan få dig att tycka något annat.

Jag älskar mina barn precis som de är, och jag älskar mina hundar precis som de är.

Av någon anledning så ville jag bara skriva detta just i kväll, och glöm inte bort att du är också alldeles perfekt precis som du är.

Go’natt

Dagens blogginlägg levereras från min egen brygga. Jag önskar jag kunde förmedla det lugn det här stället ger mig

Du måste tänka större, och inte i så mycket detaljer!

När en hund gör något du vill förstärka, så måste du belöna. Problemet är bara många gånger att fokuseringen hos hundägaren ligger alldeles för mycket på hur den ska belöna och detaljer där omkring, istället för att bara belöna – Spontant och ärligt!

När en hund gör något du inte vill att den ska göra, och du ska berätta det för hunden, så finns ofta liknande bekymmer. Hur ska jag berätta detta, och vilken teknik är bäst. Strunta i detta och var istället – Spontan och ärlig!

Många gånger sker dessa saker du vill förstärka och/eller få bort i vardagen då du inte är förbered. Trots att det kommer då du minst anar det så måste du agera.
Jag har sagt det väldigt många gånger förut, men säger det gärna igen – Underskatta inte din egen “reptilhjärna”.
Alltså det som du direkt känner att du vill göra utan att du egentligen har tänkt över det.

Det viktiga är inte hur du belönar, utan att du faktiskt belönar. Det viktigaste är inte hur du “berättar” att något hunden gjort är fel, utan att du faktiskt “berättar”.

Lär du dig att lite på dina instinkter, på din “reptilhjärna” då kommer din “reptilhjärna” dessutom att fungera ännu bättre längre fram.

Både du och jag har gjort fel mot vår hund, både du och jag kommer att göra fel mot våra hundar, så kommer det alltid att vara och det är något vi och hundarna får leva med. Men många gånger är det mer fel, gör det hundarna en större otjänst att inte agera alls.

Våga vara spontan mot din hund, det kommer både din hund och du må bättre av

Sent igår kväll, direkt efter sista rastningen såg jag att LillaNymo var lite halt. Jag la ner henne på sidan och började söka igenom hennes tassar efter något. Hon mådde då bra, men var något halt.
Vi gick och la oss i tron över att hältan skulle vara borta då vi vaknade på morgonen, men det var den inte. Tvärtom så hade allt blivit sämre.

LillaNymos armbåge var svullen, hon hade väldigt ont och skrek så fort jag tog i henne. Hennes allmäntillstånd var också riktigt dåligt.
Vid det här laget började jag bli rejält orolig och trodde själv att något i hennes armbåge gått sönder eller av.
På väg till veterinären tyckte jag mig se att hon blev ännu sämre och min oro växte nu ännu mer.
Väl inne hos veterinären lyssnade veterinären på hennes hjärta, och det togs flera olika blodprov. Därefter direkt in på röntgen.

Resultatet av röntgen var positivt, men ungefär samtidigt kom svaret på ett av blodproven – Hennes CRP var skyhög!

Hon fick då kraftigt smärtstillande, lades med dropp. Nu ligger hon inne på intensivvård, och vi vet egentligen ingenting alls ännu så länge.

Jag går nu och väntar på samtal från kliniken, och är väldigt orolig för henne. Man vet helt enkelt inte var det är, även om jag misstänker huggorm.

Usch och fy…… hoppas du hjälper till att hålla alla tummar.

PS – Om du inte har din hund försäkrad, se då till att försäkra din hund. Allt kan gå så fort, och det blir oftast väldigt dyrt…….Jag är väldigt glad över att LillaNymo är försäkrad

Precis alla här hemma är glada för att LillaNymo har kommit hem igen.
I morgonbitti, tisdag, är LillaNymo och jag med direkt hemifrån vid ett par tillfällen. Hoppas hon mår ännu bättre i morgon

Det är skönt att ha henne hemma, även om hon ska ta det väldigt lugnt en tid framöver. Vi är väldigt osäkra på vad som hänt henne, och egentligen spelar det ingen roll. Bara hon blir bättre igen

Vad gäller med LillaNymo nu? Hur går vi vidare? Hur hanterar jag det som skett?

Just det kommer vi prata om en del på nyhetsmorgon i morgon bitti.

I kväll ska jag göra tidig kväll, jag sov i princip ingenting alls natten som var.

Kort lägesrapport, LillaNymo – Hon mår bättre och bättre, det går dessutom fort. På torsdag morgon besöker vi Nyhetsmorgon tillsammans med veterinären och pratar lite om detta med skador med mera. Självklart kollar han igenom Nymo då.

Jag vill än en gång verkligen få dig som inte har din hund/eller annat djur försäkrad, att tänka om – Försäkra ditt djur! (oavsett bolag, bara du får en fin försäkring)

Visst, det är en kostnad. Visst, spara dessa pengar istället så kanske det täcker eventuella kostnader vid skada längre fram. Men tror du på det själv om du ska vara ärlig?
När olyckan är framme kan det bli enorma summor pengar, men känner du att du helt oförberett kan ta utgifter på 30 000, 40 000kr, eller ännu mer, som kommer plötsligt utan problem…. så visst…
Personligen anser jag att en försäkring är guld värd! Dessutom en bra försäkring. Titta inte bara på priset. Läs noga igenom vad som ingår eller inte ingår, samt andra saker. En försäkring, då gäller det bästa. I alla fall för mig och mina hundar (illrar)

Och – ja – jag är med i Agria!
Och jag betalar precis samma pris som du får betala. Jag har inga rabatter eller annat. Däremot vill jag att mina hundar ska ha det bästa. Det gäller omvårdnad, foder, försäkring, livskvalitet, precis allt.

Nu ber jag dig – om du ska skriva något om försäkringar i kommentarsfältet, så får du göra detta. Det är okej att skriva vilket bolag du har, och vilket du tycker är bäst. Men detta gäller dig som är med i Agria, eller du som försäkrar ditt djur på annat ställe – GE TUSAN I ATT KRITISERA OLIKA BOLAG HÄR PÅ BLOGGEN – kan vi var överens om det?
Skriv gärna vad som är bra med ditt bolag, men skriv inte vad som du eventuellt tycker är dåligt med andra bolag!!!!!!!

Hur kan nu denna skada påverka LillaNymo, och hur kan plötsliga skador påverka andra hundar?

Hanterar man detta rätt behöver det inte alls påverka hunden. Det som jag personligen tycker är lite svårt är att inte “tycka synd” om hunden, och därmed göra avkall på de regler man bestämt sig för att följa.
Det är klart att det är lätt att låta en sjuk hund “komma undan” med felbeteenden – “hunden mår ju inte riktigt bra”- men det måste man se upp med.

Väldigt ofta förklarar hundägare för mig att problemet med hunden uppstått precis efter en skada eller sjukdom. Och hundägaren tror att detta problem är kopplat med skadan. Det är det sällan, i alla fall inte direkt. Men det är lätt att tolerera mer när hunden inte mår så bra. Det är svårare att vara konsekvent och lika “hård” mot en hund som inte mår bra.

Jag vågar påstå att det nästan alltid är ägarens uppträdande mot hunden efter en skada eller sjukdom som skapar eventuella felbeteenden och problem, inte själva skadan eller sjukdomen i sig.

Viktigt att tänka på, tycker jag

I morgon bitti (torsdag), cirka 08 45, då är jag och LillaNymo på Nyhetsmorgon

Senare på kvällen (torsdag), klockan 20 00 på Sjuan, då är det avsnitt 3 av “Mitt liv som valp”, missa absolut inte detta

Om jag inte får (pga av ex vis skada), eller har möjlighet, att stimulera min hund fysiskt som jag borde, vad gör jag då?

Till och börja med behöver inte detta vara endast negativt. Dels kan det vara bra för en hund att få en viloperiod (semester) så att muskler och kropp faktiskt hinner återhämta sig. Och sedan är det en perfekt period att jobba på relationen och lära andra saker.

Det bästa tipset jag tycker man kan ge en olycklig hundägare som inte hinner gå ut med sin hund på långa promenader i skog och mark, är att ta med hunden på annat. Ta med hunden på saker som den annars inte får följa med på. Det kan handla om att ta bussen till arbetet, eller att hunden får följa över till grannen då du ska ta en kaffe, eller egentligen vad som helst.
Man ska inte underskatta dessa “vardagssituationer” där hunden kan få följa med mer än normalt och faktiskt få en väldigt fin stimulans och inte minst erfarenhet.
Istället för att ligga bak i hundburen under transport i bilen, så kanske ett säkerhetsbälte för hund, och en placering i framsätet är en riktigt intressant sak för hunden.

Det finns så otroligt mycket man kan göra med sin i vardagen som kan ge så otroligt mycket för hunden.

Har du testat -

Att låta hunden sitta med på en stol i köket då du äter middag? (någon gång gör ingen skada)
Att låta hunden åka i framsätet i bilen (med säkerhetsbälte) istället för bak i hundburen?
Att be grannen komma in och försöka lära din hund ett partytricks hunden inte kan?
Att “klicka in” hunden, och utveckla den träningen?
Att lära den ta av dig dina strumpor?
Att söka efter sin mat någonstans i bostaden istället för att bara ge hunden maten?

Och så vidare…….

Låt fantasin flöda….. och ge gärna lite tips på saker du kommit på

Den här bilden tog jag med min telefon på en tavla som hänger på väggen inne på Agrias huvudkontor……. Nu kom jag på – Får man göra så?
Ta en bild, på en redan tagen bild, för att sedan använda den……..

I går fick jag förfrågan om jag vill åka till Kina i oktober i ett hundärende. Det skulle vara otroligt spännande och intressant. Jag ska se efter om det går att stöka om lite i min almanacka. I så fall åker jag!

Ikväll, om en liten stund, är det avsnitt 3 av “Mitt liv som valp”…. I morgon bitti, strax efter 0800 besöker jag och LillaNymo Nyhetsmorgon (igen).

Fråga –

Hej Steen jag är så orolig och vet inte vem jag skall fråga så jag hoppas du kan svara jag betalar dig gärna för tips och råd
Det är så här att jag har haft två schäfer och de har varit full fart ända sen de var valp till de gick i graven i stort sett.
Nu bestämde jag mig för en rottis denna gång men nu sitter jag med ont i magen.
Valpen som jag fått är 8 veckor och den har bara varit hemma hos mig i 3 dagar men jag upplever valpen väldigt osäker svansen pendlar med att den är hängande och på gränsen till mellan benen. Den är väldigt försiktig då det kommer nytt folk det är precis som den klarar av att gå fram.
Valpen vill och hela tiden vara intill mig men när jag leker med henne så åker svansen upp
På dagarna är hon väldigt slö och lugn men på kvällen kan hon få lite ryck och börjar busa till en stund .
Hon vill hellre vara inne än ute och utanför tomten vill hon gärna inte lämna och när det är mörkt ute så blir hon väldigt osäker!
Vi lever 1 en familj på 2 vuxna och 2 barn men nu börjar jag och må dåligt för jag oroar mig för att jag har fått en rädd väl som kan bli farlig som vuxen.. snälla jag ber dig svara mig och du får gärna fakturera mig för besväret tar emot att ta kontakt med uppfödaren då jag inte gilla henne som person det enda jag var tydlig med var att jag vill inte ha den vassaste men heller inte den fegade men jag tror hon har gjort det ändå och nu undrar jag hur skall detta sluta?
Mvh X

Svar -

Hej.
Det du beskriver anser jag är ganska vanligt. Om jag vore politisk korrekt, och gjorde det enkelt för mig själv, så skulle jag kunna säga att detta inte är bra, att detta aldrig slutar bra, ioch att du bör göra dig av med valpen……….. Men, så behöver det inte alls vara.
Det här beteendet har jag sett på en hel del valpar, och många utav dessa har ändå blivit helt underbara valpar.

Så här tänker jag – Fundera inte så mycket, försök inte så mycket, låt valpen bara vara, och var där för valpen när den själv vill!

Ge valpen tid och låt den få den tid den behöver. Allt för många har alldeles för bråttom med den här typen av valp, och då är det lätt att man skapar ett problem istället för att det bara växer bort och försvinner.

Låt allt vara bara, utan att träna på det du är orolig för.
Har det inte blivit bättre om en månad eller två, då får du höra av dig igen. Men jag anser att det är alldeles för tidigt för dig än för att göra några som helst utvärderingar om din valp.
Ta det nu lugnt en stund och njut av det som är mysigt och bra, istället för tvärtom.
/ Fredrik Steen

http://www.tv4.se/nyhetsmorgon/klipp/lilla-nymo-får-presenter-från-tittarna-3204833

Detta klipp är från i morse då LillaNymo och jag besökte Nyhetsmorgon

Jag har tränat de flesta hundraser på ett eller annat sätt. Dessutom en himla massa blandraser.
Jag har “ägt” (haft i bostaden en längre tid) – blandraser, Schäfer, Löwchen, Chihuahuas, Doberman, Riesensnauchser, Labrador – vilket gör att jag under mina 43 år som hundägare har en rätt så bred erfarenhet av hundar och av olika raser.

Man kan inte säga att en individ är som en annan individ, alla är olika och måste hanteras olika, och även om alla raser/blandraser är hundar så är dem olika.

Det här har förmodligen gjort att jag är så mån om individanpassning istället för metoder, och ödmjuk inför när någon exempelvis säger – “min hund bet mig!”
För någon person kan – min hund bet mig – betyda att hunden nafsade lite i byxbenet. Men för en annan person kan – min hund bet mig – innebära rejäla skador och till och med direkt fara för liv och hälsa.

Varför skriver jag nu detta?
Jo, därför att det finns en del personer med begränsad erfarenhet som har en massa synpunkter på andra, och anser sig kunna det mesta bäst. Och dessa personers uttalande på sociala medier bland annat, gör sannolikt mer onytta än nytta för den hundägare som är desperat.
Dit jag vill komma är – Hjälp varandra med idéer och tankar, men var lite mer respektfulla mot varandra. INGET är hugget i sten, inget är det!
Även om du och jag har lärt 20 hundar att göra en sak med en viss metod, så kanske den 21 hunden behöver en helt annan teknik. Så är det, och det är viktigt att komma ihåg

Ha en fin fredag