Märks det på mina bilder att jag längtar till sommaren?  :-)
I vilket fall, på detta ställe ska 2016 trevligaste midsommar äga rum tillsammans med vänner och familj….. Förberedelserna har börjat!!!

Du har alldeles för bråttom!

Jag får alldeles för mycket frågor om hundar som inte kan det eller inte kan datt….. och när jag läser frågorna så inser jag att hunden förmodligen visst kan det, eller är i alla fall på väg att lära sig, men att hundägaren helt enkelt har för bråttom.

“…jag har en sex månaders valp som är jätteduktig på inkallning. Men när det kommer en annan hund så vägrar han att komma då jag ropar”…

“…. jag har en valp som bara drar och drar i kopplet. Jag har provat dina övningar men han drar fortfarande”…..

Och så vidare……

Hur lång tid tar det att lära ett barn att äta med ett korrekt bordskick – Flera år!
Hur lång tid tar det att lära ett barn att hjälpa till att städa sitt eget rum – Flera år!

Man har helt enkelt för bråttom och tränar för lite, det bara är så.
LillaNymo och jag tränar en hel del vill jag påstå. Och om vi ska ta hennes inkallning bara som ett exempel så har jag tränat på det sedan hon var liten valp. Det är fortfarande inte hundraprocentigt, men det håller på att bli riktigt bra.
I går var jag ute i skogen och gick. Vi mötte en hund och hundägare rakt emot oss. LillaNymo var lös, den andra hunden var lös, och hade detta varit för en månad sedan hade inte inkallningen funkat i detta läge. Det gjorde det nu!

Men och andra sidan hade jag haft henne i en lina för en månad sedan, just för att träna!

LillaNymo har stundtals dragit i kopplet en hel del till och från. Jag har konstant tränat på detta, dag ut och dag in. I dag är LillaNymo tio månader gammal, och idag drar hon normalt sätt inte på promenaderna. Men vi har tränat…. varje dag!

Visst, vissa saker kan man “panikträna” in ganska fort, men jag arbetar inte så. För mig är det viktigt att hundens mognad hänger med i min kravställning/träning. Det handlar ju inte bara om att en hund ska vara problemfri, det handlar ju också om att hunden ska må bra och få mogna lagom fort.

Om jag har en valp som inte är säker på inkallning (det är ingen valp) då är det ditt ansvar att se till att du och din hund inte kommer i situationer där detta blir ett problem. Det är inte valpens/hundens ansvar.

Före nyårsafton var jag på radio och pratade om nyårsraketer och rädda hundar. En kvinna ringde in. Hon har haft en livrädd hund. Jag gav henne tips – Ovan ser du hennes meddelande till mig!

Det låter så otroligt elakt när jag gång på gång säger – Om din hund blir rädd, strunta i det, och låt hunden komma över detta!
Men det är faktiskt så man hjälper en hund med sina rädslor. (Nästan alltid)

Samma sätt gäller i stort sett oavsett rädsla och situation. Hos veterinären, vid kloklippning, när du måste ta din hund över ett halt golv den är rädd för, och så vidare….

Alldeles för många hundägare “tänker” för mycket på, analyserar för mycket över, detta med hundens rädslor. När hundägaren gör detta så förstärker man ofta hundens rädsla istället för tvärtom.

“Get over it” – är något man måste trumma in i huvudet på sig själv varje gång en hund visar rädsla.

Sen ska man givetvis inte utsätta hunden för situationer där den blir rädd. Men man hamnar dig förr eller senare vare sig man vill eller inte, någon gång.
Och det är då man måste “visa hunden” att man själv är stark, visa hunden att även om hunden blir rädd, att det inte är något man är rädd för… punkt slut!

Ett tydligt exempel på när en ovan hund kan bli livrädd eller faktiskt älska det den gör, kan vara första gången hunden ska åka båt.

Den har aldrig varit i en motorbåt förut, och bara att gå ut på ryggan är läskigt för hunden. Än mer hoppa i en ranglig båt.
Hunden visar osäkerhet…… och vad gör du?

För det är sannolikt vad du gör som avgör om båt blir något positivt eller negativt för hunden i framtiden.

“Svarar” jag på hundens signaler på oro, då förstärker jag hundens känslor av obehag. Nonchalerar jag hundens oro, och tänker mer – Så här gör vi – och har själv trevligt i båten samtidigt som hunden faktiskt får komma över detta. Då är det troligt att båtresor blir det roligaste hunden vet.

Så här känsligt kan det absolut vara. Tänk på det nästa gång din hund blir rädd för något.

Vilopaus, näringsintag, efter en härligt lång promenad i skogen….. efter detta lika lång väg tillbaka igen
Pappa och husse fick låna ut jackan som sitt och ligg underlag.

Hunden bits och skriker……….

En del hundar vid exempelvis kloklippning eller kanske vid veterinärbesök, eller kanske till och med vid borstning av hunden, skriker och lever rövare. Dessutom biter en del hundar sin ägare.

Vad gör man, hur gör man?

Det finns säkert många lösningar på detta, men jag tycker att en röd tråd i alla lösningar är att fullständigt ignorera det hunden gör (om möjligt).
Att inte “svara” på hundens beteenden, oavsett vad. Utan bara fortsätta göra det man måste.
En hund gör bara det den får fördel i att göra. Får den inte “svar” då är det heller ingen ide för hunden.
Generellt brukar jag säga att ljud hunden gör ska man bara inte höra. Detta gäller oavsett skrik, morr, skall med mera. Ljud hunden gör är ofta eller alltid ett sätt för hunden att förstärka något hunden redan visat. Alltså något man ofta bara ska låtsas som man inte hör.
Att totalt ignorera en hund som bits kan så klart vara svårt. Men trots detta vill jag påstå att det är lösningen i många fall. Och då kan man exempelvis bara sätta på hunden en munkorg, då är det ju inga problem.
Viktigt då det gäller munkorg är dock att man inte bara sätter på hunden munkorgen i för hunden besvärliga situationer, utan också situationer som är mysiga och härliga för hunden. Situationer där munkorgen i sig inte har något syfte. Jag vill INTE att munkorgen i sig ska skapa negativ stress för hunden.

Nu ska jag ta mig ner till MyDog och Göteborg

En bild från min föreläsning idag på MyDog

Lite tjänstehundsprat, och tänkta planer för framtiden.

På kvällarna bra hundprat. Här med bästa Moa Persson, Leif GW Perssons syster…

Det är alldeles underbart att vara här nere på MyDog, fyra dagar hund från morgon till natt. Men det går i ett, och jag är väldigt hes och känner att jag måste spara på rösten (hur nu det ska gå till).

Nu ska jag vila en stund, ta en dusch, för att sedan tillsammans med alla domare ta mig till en enormt fin skaldjursbuffe

Vilken otroligt fantastisk helg jag har haft på MyDog, Göteborg

Direkt efter mitt prat på cafescenen idag lämnade jag Göteborg och reste hem. Nu är jag äntligen hemma, men längtar redan till nästa år igen.

Vilken helg! Hundprat med gamla och nya vänner från tidig morgon till sen kväll. Och ett dygn blev det till och med från tidig morgon till tidig morgon. För det här dygnet sov jag inget alls.

Har jag lärt mig något nytt i helgen?
Om jag har…….. Dels genom att prata med en oerhörd mängd hundägare, men också genom att diskutera med andra domare, och kunniga vänner. Åter igen är jag fylld med inspiration.

Nu ska jag försöka sova ikapp, för i morgon är det vardag igen. G’natt!

Just nu får jag massor av brev där man frågar om bitande småvalpar. Valpar som biter alla i familjen och far fram som en piraya…..
Det finns en mängd blogginlägg om detta sedan tidigare, men jag vill återigen svara kort -

När valpen är på detta bushumör, passa då på att ta fram en godisbit och träna. Träna sitt och ligg, cirkuskonster och allt du kan komma på. Det är när valpen är på “humör” det är då du ska passa på att träna!
Se det som en möjlighet, inte som ett problem! (även om det kan göra lite ont)

Lite att fundera över…… Är vi alltid så rättvisa och tydliga mot hunden?

*Hunden tigger vid matbordet – Det vill jag inte. Men däremot vill jag att hunden ska tigga då vi tränar.

*Hunden ska vakta min bostad, det tycker jag är bra – Men jag vill inte att den skäller på människor i trapphuset.

*Min hund får leka/umgås med andra hundar – Men den ska leka/umgås på ett sätt som passar mig. Inte hunden.

Titta på din hund, känn på din hund, kontrollera din hund – Dagligen!

Varje dag, ibland flera gånger om dagen, kontrollerar jag mina hundar. Varje morgon när jag klappar om hundarna känner jag samtidigt efter hur deras hull är. Jag luktar dem i öronen, och hanterar (böjer/sträcker) deras ben och leder. Jag tittar dom i ögonen och ser hur de rör sig…. Det här har blivit en vardagsrutin för mig.

Anledningen till detta är att ha kontroll på hundens hälsa. Har jag aldrig luktat hunden i örat, hur ska jag då veta hur det luktar om allt inte är som det ska?
Har jag inte böjt/sträckt på benen, hur ska jag då veta om något är fel den gången jag gör detta?
Om jag inte känner på hunden, hur ska jag då veta om jag ska ge mer eller mindre mat den dagen?
Om jag inte vet hur pigga friska ögon ser ut, hur ska jag då veta om ögonen inte ser så friska ut?

Anledningen till att jag skriver detta just nu, är faktiskt för att LillaNymo inte verkar må helt 100% bra. Det är säkert inget allvarligt, så ingen oro. Men hon är lite låg under eftermiddagen och kvällen. Tycker också att hennes blick inte är lika klar som den brukar vara. Kanske är det inbillning, kanske inte. I morgon bitti hoppas jag att allt är fräschare. Kanske är hon bara trött efter en helg hos hundvakten då jag var på MyDog.

Men ha detta som rutin – Kontrollera din hund varje dag. Och gör det gärna till en mysstund

Foto – Martina Szamer, Åre

Hur hälsar du på en främmande hund?

Antingen så hälsar jag inte alls, eller också brukar jag gå “all in”.

Hundar jag inte känner, och hundar jag inte läst av än, dessa undviker jag att ta kontakt med på något sätt. Inte ögonkontakt, inte fysisk kontakt. Tar hunden kontakt med mig så fullkomligt struntar jag i hunden.
Men om jag “läst av” en hund, och är säker på att den är “snäll” och vill ha kontakt, då hälsar jag ofta ganska rejält. Och leker gärna en del också.

Jag har nämligen en väldig respekt för hundar jag inte känner, men min kunskap säger mig att det är helt ofarligt så länge jag nonchalerar den totalt. Sedan måste man ju fråga sig vad syftet är att hälsa på främmande hundar? För vems skull gör jag detta? För hunden jag träffar, eller är det för min egen skull?

Generellt retar jag mig lite på människor som helt i onödan på något sätt, ska hälsa på mina hundar. Mina hundar får sällan ut något av det.

Hur tänker du omkring detta med att hälsa på främmande hundar? Sveva gärna ut åt olika håll, och berätta!  :-)

Vill du titta på morgonens klipp från nyhetsmorgon, då är det bara att gå in på webben.

Jag sa på teve i morse – “Det är inte så farlig att säga till en hund att det den gör är fel”….. och det har givetvis gett en hel del reaktioner. Både positiva, och negativa så klart.

Detta hävdar jag med bestämdhet, och för mig är det ett självklart ansvar jag har inför min hund. Eller mina barn. När en individ som står mig nära, och som dessutom är under mitt ansvar, gör något som inte är bra, då är det viktigt att berätta för individen att det är fel att göra på det sättet.

För jag säger som jag brukar – Om man inte talar om att något är fel, hur ska då individen veta att det den gör är fel?

Man kanske kan tänka sig tre resultat av att säga till sin hund att det den gör är fel -

1/ Hunden tar till sig, och blir bättre i dessa situationer.
2/Hunden tar inte till sig och fortsätter ändå.
3/ Hunden tar illa vid sig och blir kanske till och med rädd för sin ägare.

Blir det som i alternativ 1, då har vi inga problem.
Men blir det som i alternativ 2, då kan man fundera lite över min relation med hunden.
Blir det som alternativ 3, då BÖR man fundera en stund över relationen.

Om jag säger till ett främmande barn att exempelvis inte slänga snöboll efter bilar, och jag säger till med viss skarphet, då tar sannolikt detta okända barn till sig min tillrättavisning genom att fly. Det vill säga, barnet tycker detta är otäckt och drar där ifrån.
Men om mitt eget barn gör samma sak, och jag säger till på samma sätt, då blir det en annan reaktion. Mitt eget barn tar inte illa vid sig, mitt eget barn blir inte rädd…….. Varför?
För att jag och mina barn har en fin relation!
Svårare än så är det inte heller med hundar. Har man en fin relation med sin hund, då lyssnar hunden på det jag har att säga, och hunden blir inte rädd för mig för det.
Men har jag en dålig eller kanske till och med ingen relation alls med hunden, då kan allt hända.

Att exempelvis “lära” en hund med positiv förstärkning att den inte får äta saker från gatan, det blir svårt eller kanske till och med omöjligt. Om hunden passerar en “godis” på marken utan att vilja ha godisen, då kan jag inte belöna. Det går ju inte att förstärka ett “icke beteende”.
Jag kan ju omöjligt lära min hund med hjälp av belöningar att aldrig bita en människa. Hur skulle det se ut?
Varje gång vi träffar en person som hunden inte biter, då belönar jag(?)
Kommer hunden koppla belöning till att “den inte bet” och bli ännu mer “icke bitare”.
Det fungerar ju inte så.
Om hunden däremot vid något tillfälle visar en tendens till att bita en person, då kan jag “berätta” för hunden att detta är förbjudet.

foto – Martina Szamer, Åre

Hunden skäller – Olika orsak, olika betydelse!

Hunden skäller – Då gäller den här lösningen – Så fungerar det inte!

Att en hund skäller kan bero på flera saker. Det är precis som att en hund dräglar, det kan också bero på flera saker. Och därför finns ingen universallösning på det ena eller andra.

Att en hund dräglar kan bero på att den är ordentligt rädd/panisk och har något man kanske kan kalla för kraftigt negativ psykisk påverkan. Men att en hund dreglar kan också bero på illamående, eller att den helt enkelt tigger vid matbordet.

Att då tro att det är samma lösning som gäller – om hunden är ordentligt rädd, eller tigger vid matbordet – det är det sannolikt ingen som tror.

Samma sak gäller med en hund som skäller. Den kan skälla då någon går i trapphuset, då någon som hunden gillar kommer hem, då hunden visar frustration, eller aggression med mera.

Att se just – skällandet – som ett bekymmer, och bara fokusera på det ljud hunden gör, det är förmodligen det största felet man gör då man försöker lösa ett problem som handlar om just detta.
Alla ljud hunden gör kan man nästan generalisera och säga att ljudet i sig (morr, skall, pip, gnäll) betyder väldigt lite. Man fokuserar alldeles för mycket på hundens olika ljud då man försöker lösa något man tycker är problematiskt.

Hunden skäller vid hundmöten – För att hunden är frustrerad.
Hunden skäller då någon kommer hem i bostaden – För att hunden stressar.
Hunden skäller då någon går i trapphuset – För att hunden tror sig ha rollen att varna övriga flocken.
Hunden skäller då den vill ha något (tigger) – För att detta har gett utdelning vid tidigare tillfälle (en hund gör bara det den får fördel i)

Och så vidare……

Och även om skällandet i sig är ett problem, så är det inte fokus på hundens ljud som är lösningen.
Tvärtom, strunta i hur hunden låter eller om den låter. Fokusera istället på varför och finn lösningen på ditt problem där.

Att låta en hund tigga vid matbordet, men “fya” hunden då den dregglar – Det är vansinne och något hunden aldrig kommer att förstå.
Att låta en hund “ta hand om besök”, men “fya” hunden då den låter – Det är vansinne och något hunden aldrig kommer att förstå.

Foto – Martina Szamer, Åre

Hunden skäller då det kommer besök!

Ett ämne jag tagit upp många gånger på bloggen tidigare, men gör det gärna igen. Kanske är de gamla blogginläggen bökiga att finna, kanske skriver jag på ett bättre sätt så att det blir lättare att förstå.

Den här gången vill jag börja med att skriva om vanliga fel (enligt mig) -

- Att man belönar ett bra uppträdande från hundens sida med att den får hälsa med ett “varsågod” bara för att den sköter sig.

- Att man med inlärd lydnad placerar hunden i till exempel sittande position när det kommer besök.

- Att man bara fokuserar på hundens skällande med exempelvis “tyst, fy”.

Att belöna en hund som blir stressad då det kommer besök, med att den får fortsätta att stressa bara för att den är tyst är en tankevurpa. Om en hund tigger vid matbordet, men den sitter stilla och tigger, därför belönar jag hunden med att den får slicka av min tallrik då jag ätit klart – Kommer då hunden sluta tigga hädanefter, eller kommer den att tigga mer?
Självklart det sista, den tigger mer nästa gång. Samma sak gäller med besök. Bara för att hunden “döljer” sin stress genom att vara lydig, och får därför direkt efter leva ut sin stress igen kommer INTE göra den mindre stressad vid besök. Snarare tvärtom.

Att placera en hund med hjälp av inlärd lydnad när det kommer folk är en bra, men tillfällig lösning. Genom att göra på detta sätt tar du bara kontroll på hunden tillfälligt (med hjälp av lydnad), men du berättar inte för hunden att besöken är dina. Därför kommer då problemet att kvarstå oavsett hur mycket du gör detta.

Som alltid är det inte ljudet hunden gör som är intressant (även om det är ljudet som stör dig). Att en hund skäller då det kommer besök, är som att en hund dreglar då den tigger. Det går inte att få bort utan att först dämpa hundens förväntningar och stress.

Se besök som kommer till din bostad som din egen. Se besök som din egen måltid. Det är din, inte hundens, och det är inte konstigare än så.

“blir inte hunden ledsen om den inte får hälsa?” – Blir inte hunden ledsen om den inte får äta från din tallrik?

Tycker man synd om hunden bara för att den inte får dela på din entrecote, då får man väl dela med hunden. Och är det inte ett bekymmer, då är det väl inget problem.
Tycker man synd om hunden för att besöken som kommer är till dig och inte till hunden, låt då besöken bli hundens. Men då får du leva med en viss stressnivå och att hunden förmodligen kommer att skälla.

Besök som kommer till min bostad hemma är mina besök. Det är för mig lika självklart som att maten jag äter är min, inte hundens.
På samma tydliga sätt som när jag äter och hunden vill stjäla min entrecote, på samma tydliga sätt visar jag hunden att besöken som kommer tillhör mig.
Med fysisk kontakt, med kroppsspråk, visar jag min hund att hallen är mitt område då det kommer besök. Hunden får gå och lägga sig, stå vid tröskeln till hallen, lägga sig ner, eller sitta…. det bryr jag mig inte om. Men hallen och besöken är min!

När mina besökare kliver in i bostaden fortsätter jag att “äga” besöken. Inte för än hundens stressnivå har lagt sig, då (kanske) jag kan ropa efter hunden och låta hunden hälsa på besökarna. Men och andra sidan är då inte besöken så intressant för hunden.

Om hunden skäller när jag gör detta så bryr jag mig inte. Detta eftersom jag vet att hunden inom några dagar kommer att tystna. Eftersom hunden snart kommer på att alla besök som kommer till bostaden inte är något hunden ska engagera sig i, så tystnar hunden.

Vem i din familj/flock har rollen som den som tar emot besök till bostaden?
Är det hunden, eller är det du?
Det är den rollen du ska ta tillbaka, och när du gjort detta så tystnar hunden.

En bild från hundstallets instagram konto. Du följer väl hundstallet på instagram, och framför allt – Du tänker väl på hundstallet om du ska skaffa en ny hund eller om du har en slant över du inte vet vad du ska göra av?

www.hundstallet.se

Idag har LillaNymo varit med mig i city hela dagen. Vi har promenerat, varit på möten, druckit kaffe på cafe’, och framför allt – Hälsat på folk!  :-)

Jag kommer inte många meter med LillaNymo i city innan vi träffar på någon som ska ta selfies eller bara gosa. Helt fantastiskt måste jag säga.
På fredag är vi på Nyhetsmorgon igen, missa inte det!

Nu ska jag ge mig ut i mörka skogen för att samla mig lite. Jag har haft en riktigt besvärlig dag på de allra flesta sätt.
Ny energi, nya tag, deppa ett par minuter, sen på det igen – Det är det som gäller!  :-)

Den 7 mars, då är jag uppe i Östersund och föreläser…… Hoppas du kommer dit!  :-)

Jag kommer att prata en hel del om vad man ska tänka på, och göra, för att INTE få problem med sin hund, men en hel del annat också. Exempelvis kommunikation och problemlösningar.

Omriktade beteenden – Hunden biter mig i vissa situationer!

Då det sker kan det ske vid exempelvis besvärliga hundmöten. Betten kan bli allvarliga och rejäla, och verkligen något man bör ha respekt för.
Jag skulle våga mig på att säga att det är vanligare hos vissa raser, och mer ovanligt hos andra. Jag vill inte skriva vilka raser jag anser det vanligast hos, men jag tycker det till viss del är kopplat till hundens mått av aggressioner.
Alltså, enligt mig – Ju mindre aggressioner, desto mindre problem. Detta är ju i och för sig inte så konstigt, kan tyckas.

Ofta går det till så att hunden vill mot den andra hunden. Du håller emot i kopplet, eller kanske till och med korrigerar i kopplet. Plötsligt riktar hunden om sin aggression/frustration mot dig istället för den andra hunden.

Jag vill påstå att detta inte är så konstigt, och påminner på många sätt om oss själva i en situation där vi känner aggression/frustration. Någon hindrar oss från det vi vill, och utan att tänka på det har vi skadat den som försökt hindra oss.
Man kan säkert väga in andra mentala egenskaper i detta, ex vis “nerver”, man samtidigt tycker jag inte man ska krångla till det för mycket.

Som i många andra problem som man försöker lösa handlar det om att förekomma. Alltså vidta åtgärder innan det sker. Det omritade beteendet uppstår ju inte för än hunden är på “10″ (på en skala 1 – 10) och det gäller att inte släppa iväg hunden till en tia.

Om det sker, då är mitt råd att faktiskt inte göra så mycket åt det (alltså fya hunden), utan mer försöka komma ur situationen på bästa sätt. Det är ingen större ide att just där och då försöka “lära” hunden något.

Under inspelningen av säsong två av “Hundcoachen” arbetade vi med en hund (större hund) med detta problem. Med denna hund/ägare var problemet allvarligt. Hunden bet sin ägare hårt, och den bet rejält. Faktum är att avsnittet som finns i sin helhet, blev alldeles för otäckt för att visa. Så det kasserades.
Men den hunden löste vi problemet med hjälp av två saker. Dels genom att förekomma. Och hann ägaren med detta, klarade ägaren av detta, så gick allt bra. Men när det inte gick att förekomma, då lät vi ägaren erbjuda en kamptrasa för hunden att bita i när det omritade beteendet kom. Denna kamptrasa använda vi lite senare dessutom som en del i att förekomma. Det vill säga, när vi mötte en annan hund och ägaren kände att det hela höll på att gå dåligt, då gav ägaren hunden kamptrasan innan det omritade beteendet kom. Man kan säga att just detta var en variant på att “avleda”.

Minus 8 kg (nästan) på 8 veckor Från 100kg till 92kg. Så lite har jag inte vägt sedan jag lirade hockey på hög nivå.
Ätit mindre är den enkla lösningen för mig. Jag har inte brytt mig om jämna måltider, och äta ofta och sånt. Totalt antal kalorier under en hel vecka, det är vad jag tänkt på utan att för den delen lägga ner för mycket tankar på det.
Alltså snarare mer likt 5:2 än något annat.

Siktar nu mot beach 2016 och åtta magrutor istället för sex (magrutor alltså, inget annat)

LillaNymo och jag har ledigt från TV4 på fredag, så det blir ingen teve för oss denna vecka.

Nu ska jag natta min äldsta son…. men vi hörs i morgon igen G,natt!

Träna din hund vid rätt tillfällen, och när hunden är i rätt sinnesstämning!

Att träna ensamhetsträning med en hund som är på bushumör är förmodligen ett garanterat misslyckande.

Att träna lydnad med en hund som är trött och inte alls fokuserad på dig är förmodligen ett garanterat misslyckande.

Att träna kloklippning/hantering med en hund som har bus och spring i benen är förmodligen ett garanterat misslyckande.

Att träna spår med en hund som hellre vill leka med en hundkompis är förmodligen ett garanterat misslyckande.

Och så vidare……

Hundens sinnesstämning är många gånger anledningen till om träningen blir lyckad eller ej.
Detta underskattas ofta tyvärr.

Det här är något att verkligen tänka på när du ska träna din hund. Du måste, om hunden inte redan är i rätt sinnesstämning, hjälpa hunden att hamna där.
I träning av spår kan det vara bra att låta hunden se dig gå ut spåret.
Då det gäller ensamhetsträning ska det göras när hunden är lugn och i balans. Dessutom gärna nymotionerad.
Då det gäller lydnadsträning kan det vara klokt att först göra hunden väldigt motiverad för den belöning man tänker jobba med…… och så vidare.

Med den “färdigutbildade” hunden (om en hund någonsin blir det) då är det inte lika viktigt. Men om vi pratar en orutinerad hund, då kan detta vara skillnaden på framgång eller misslyckande.

Idag ska vi gå ut till vår ö….
Bilden är från i somras, men nya bilder på min instagram kommer under dagen (@hundcoachen)

Jag är inte själv med barnen över isen. Jag har med mig ett proffs, och jag har fått order om att tillverka en ispik med lite tyngd i.
Det har jag gjort!
Jag har fått order om att införskaffa isdubbar till samtliga.
Det har jag gjort!
Jag har fått order om att samtliga på isen ska ha en lina.
Det har jag ordnat!
Jag har fått order om att samtliga ska ha en ryggsäck med torra varma kläder som ligger torrt oavsett vad.
Det har jag ordnat!

Målet med dagen är förutom en härlig promenad med alla hundar, en varm bastu och vinterbad!

Vi hörs senare!

Vi hade en fin dag ute på Lindö (vår ö) och ute på isen igår. Hundarna sprang mer eller mindre non-stop i 4 timmar. Barnen också för den delen.

Vid korvgrillningen stals ett antal korvar från ouppmärksamma grillade…… dessvärre var LillaNymo skyldig till samtliga….. Där finns det att jobba på

Polishunden Qotten och Boogie tillhör min vän Leif Hedberg, och det är också bland annat han jag rekommenderar att du ska kontakta om du behöver hjälp med din hund på något sätt. Visserligen en god vän till mig, men också en förbaskat bra hundkille.

Vad gör en bra hundtränare till en bra hundtränare?

För det första måste en bra hundtränare älska hundar. Hunden måste alltid i alla lägen sättas i första hand. Det handlar inte bara om att ägaren ska känna att allt blir bättre, hunden måste få känna exakt samma sak.
Det finns sannolikt inte många problem en hundtränare kan få bort om man satte hunden i sista hand.

Sedan måste det inte bara finnas en gedigen kunskap om hund, det krävs också en enorm erfarenhet. Det är ju där lite av problemet kommer in. Är man duktig så måste man samla på sig erfarenhet. Men har man ingen erfarenhet är det svårt att få uppdrag. Lite av ett moment 22 dessvärre. När det gäller erfarenhet anser jag också att det är viktigt med en bred erfarenhet. Det vill säga inom alla områden då det gäller hund som bara är möjligt. Då du minst anar det, hemma hos en hundägare med ett problem, har du användning för det du lärt dig då du arbetat med draghundar, eller till och med då du pysslat med utställning.
Erfarenhet och framförallt kunskap kan man aldrig få för mycket av. Det är dessutom utan tvekan den lättaste lasten att bära.
Var hungrig, lär dig mer hela tiden, och pratar du hund med en annan person och känner att du inte lär dig något av denna – Rannsaka dig själv, det finns alltid något att lära!

Det gäller också att ha en “verktygslåda”. En mängd olika “verktyg” (kunskap, metoder, tekniker) som du kan välja och vraka i mellan.
Inte en enda hund är lik den andra, och ju fortare hundtränaren lär sig detta, desto bättre blir hen.
Detsamma gäller hundägaren man hjälper. Även hundägaren är individer som man måste förhålla sig till och vara pragmatisk i sitt sätt att vara. En teknik/metod ska inte bara passa dig, eller hunden – Den ska också passa hundägaren. Det sista är inte mindre viktigt än något annat.

Sedan gäller det att ha integritet. Det gäller att vara stark och trots vad som än händer tänka på att du är “hundens ombud”, inte ägarens. En ägare kan avliva, sälja, ge bort sin hund. En hund har inget som helst val och måste finna sig vad ägaren vill.
Hunden står ensam – Du ska se till att den inte gör det!

Extra viktigt att tänka på -

- Om du går på “pumpen” och inte klarar av att lösa ett problem. Berätta det för hundägaren. Var ärlig, be att få återkomma och samla på dig kunskap. Ingen kan allt. Den som påstår det är en lögnare.

- När du hjälper en hundägare kliver du in i en roll som också påminner om en terapeut. Du måste arbeta minst lika mycket med ägaren som med hunden. Du måste vara lika lyhörd mot ägaren som mot hunden. Uppför dig mot hundägaren, oavsett vad denna gjort eller inte gjort, som om du måste försvara ditt uppträdande i teve morgonsoffan nästa dag.

- Det är aldrig hundens fel, alltid ägarens. Ja, så kan man säga. Men det är inte alltid sant. Det finns hundar som på många sätt är bökiga och besvärliga än andra. Det är viktigt att ha med sig den ödmjukheten då du hjälper en hundägare.

- När du börjar inse att du kan det mesta, att allt du gör är bra. Det är då du ska bli riktigt orolig över din egen kompetens. Med kunskap kommer ödmjukhet. Detta kan vara svårt att komma ihåg i vissa stunder, men ta dessa ord med dig.

En närbild på Lilla Nymo…..

Trivs alla hundar tillsammans med andra hundar?

En del hundar älskar att umgås med andra hundar. Kanske inte alla andra hundar, men de trivs ändå med att ha en hundkompis till i flocken.
Men det finns faktiskt undantag. Det finns hundar som trivs bättre som ensam hund. Ibland kan man vänja hunden med en ny hund i familjen, och efter en tid går det jättebra. Men detta gäller långt ifrån alla hundar.

Jag personligen har placerat ut hundar som inte fungerat i flocken. Och när jag säger – inte fungerat i flocken – så menar jag inte att hunden varit en bråkstake på något sätt. Men man märker tydligt att andra hundar påverkar hundens välmående.

Här tycker jag det är viktigt som hundägare till flera hundar att vara uppmärksam på just detta. Och om en hund mår dåligt i flocken, faktiskt ta ansvar för det och göra något åt det.

Har du haft en hund som inte trivs med andra hundar? I så fall berätta lite kort om detta så blir jag glad

I morse var jag i studion med LillaNymo och pratade lite omkring detta med motion. Dessutom fick jag visa upp henne i stående inför kameran, bara för att visa hur bedårande fin och musklad hon är

Nästa fredag kommer vi förmodligen avslöja en sak. En sak som har med LillaNymo och hennes framtid att göra. Så missa inte det!  

Men om det är någon som är kunnig på en Labradors anatomi och exteriör, så får denne gärna kommentera hennes utseende. Själv är jag långt ifrån expert på hur labradorer ska se ut