Labrador, Schäfer, Chihuahua – Likheter och skillnader!
Som alla som följt mig en tid känner till så brukar jag vara noga med att prata om HUND, inte om olika raser. Jag menar att skillnaden många gånger är större mellan två individer av samma ras, än vad det behöver vara mellan två individer av olika ras.
Och så är det, och jag menar det fortfarande. Men visst finns det trots allt lite skillnader, och dem tänkte jag berätta lite om. Men det är viktigt att du förstår att jag beskriver skillnaden lite generellt, och att skillnaden handlar om olika typer av hund, men att det ändå är just HUND jag pratar om, och att skillnaden på att träna, uppfostra, äga, faktiskt inte är så stor. Knappt någon alls vill jag påstå.
Jag börjar med schäfer och chihuahua. Det är faktiskt ingen större skillnad på dessa två. En chihuahua är på väldigt många sätt väldigt lik en schäfer till sättet. De kan ha liknande mentalitet i fråga om resurser och annat, och jag tycker också att mentaliteten knappt skiljer dem båda åt alls. De har något vi lite slarvigt kan kalla vaktinstinkt, och de har också en integritet som liknar varandra. Mot främmande människor tycker jag också att de uppträder ganska lika, och är öppna och tillgängliga men inte så där väldigt imponerade. I alla fall inte “bara så där”.
Nä, jag vill nog säga att skillnaderna mellan dessa två raser inte är speciellt stora alls.
Sen kommer vi då till Labrador. Faktiskt labbe nummer två i mitt hem och under mitt liv. Här skiljer sig en hel del mot både Chihuahua och Schäfer. För det första har jag i princip aldrig sett något “elakt” i en labrador. Hos Schäfer och Chihuahua kan man i olika situationer se en “allvarlig” sida hos hundarna. Det ser jag aldrig hos mina labradorer. Med det sagt vill jag understryka att jag inte påstår att det INTE finns, utan bara att jag aldrig ser det.
Känslan för flocken/familjen finns där även hos labben, men så fort det kommer andra personer med i sällskapet inser man att labradoren tycker om dessa lika mycket som familjen (så är det givetvis inte, men det verkar så). Detta ser jag aldrig eller sällan hos en schäfer eller chihuahua.
En Schäfer och en Chihuahua tycker jag också är latare att ha med mig överallt. Detta förmodligen därför att de inte bryr sig så mycket om andra människor, och håller sig därför ofta nära mig eller vid mig. Då det gäller mina labrador jag har och har haft, då är det helt annorlunda. Ser min labrador en person på gatan som ser trevlig ut, ja då springer man ut och hälsar. Det skulle aldrig aldrig mina schäfrar eller chihuahua göra.
Ungefär så 
Men kom ihåg att texten ovan är mina reflektioner och erfarenheter, det är inte facit. Och förmodligen formar varje ägare sin hund åt det håll som själv passar en.