En bild från Japan när jag var där som domare för några år sedan. Detta var efter utställningen och ägaren till denna hund ville att jag skulle “känna på henne lite”.
Efter premiären av – Mitt liv som valp – har jag fått en enorm massa feedback. Att programmet är omtyckt och att väldigt många gillar programmet tycker jag är fantastiskt roligt. Men då det gäller negativa saker så handlar det om lilla fina tjejen Ruth med hennes lilla pudel……..
Man riktar skarp kritik till mig, till tevekanalen, till lilla Ruth själv (hon är 8 år…..(?))……..
Många är uppriktigt förbannade över detta att hon hoppade i studsmattan med sin hund i famnen…..
1/ Det var privata bilder…… alltså inget vi filmat eller uppmuntrat till.
2/ Ärligt…… hunden är ingen leksak, men tror du valpen kommer må väldigt dåligt över detta resten av livet?
3/Vi (Jag) ska ju dit och hjälpa henne med hunden. Det har ni ju inte ens sett än………
Sen till det som retar mig mest… Är det inte bra att vi visar detta, är det inte bra att vi tar upp detta…? Eller tror du att lilla fina Ruth på 8 år är det enda barnet som behandlar sin hund på detta sättet?
Menar du att det hade varit bättre om kanalen och jag själv valt att ta bort detta ur produktionen – “Nä, det här visar vi inte, för då finns det ju inte…” – med tanken syns det inte, så finns det inte.
Här förstår jag helt enkelt inte kritikerna!
Sen har jag fått frågan om vad det är som gjort att jag ändrat mitt sätt på träning så dramatiskt från “Hundcoachen” till “Mitt liv som valp”…….?
Men snälla nån…… i “Mitt liv som valp” arbetar vi med små valpar.
I “Hundcoachen” arbetade vi med hundar som stod inför avlivning, hundar som angrepp folk och hundar……..???????
Individanpassning!!!!!