Lilla Solo… helt utslagen efter timmars lek och bad med mina andra hundar 
Jag vill återigen prata om detta med belöningar.
Att belöna hunden, det gör vi i syfte att hunden “ska vilja göra igen”. Alltså, vi belönar för att på så sätt förstärka ett beteende.
Exempel, Du sitter när jag säger “sitt” – Därför får du en godis.
Men om du ger en godisbit till hunden bara för att hunden tycker det är gott, och att du vill vara snäll, exempelvis då hunden ligger och sover – Då är det ju ingen belöning.
Här tror jag de flesta av oss är helt överens.
Belöningar är bra, och egentligen helt nödvändiga då vi ska lära vår hund något som inte är naturligt för en hund att göra.
Använder vi oss av belöningar i vardagen, alltså i saker som är naturligt för hunden att göra, kan det skapa problem.
Jag säger inte ATT det alltid skapar problem, jag säger att det ibland KAN skapa problem.
De problem jag tänker på är bland annat stress, och en hund som vi på ett skickligt sätt lärt ställa krav på oss så fort vi vill något av hunden.
Lite slarvigt kan man jämföra det med ett barn som man ber/säger åt att plocka undan sin tallrik från matbordet. och barnet svarar – “Då vill jag ha 10 kronor!”
Stress – Om en hund varje gång jag ber den om något, “flytta på dig”, “hoppa in i bilen”, hoppa ut ur bilen”, “gå och lägg dig nu” …osv, alltid förväntar sig en belöning, då skapar förväntan en stressad hund. Det i sig kan skapa en hund som upplevs och är stressad. En hund som aldrig slappnar av utan kommando från dig och så vidare. Lite förenklat kan man få en hund som ALLTID “står på tå” för dig.
Hunden ställer krav på dig – När jag tittar på, eller dömer lydnad på tävling tänker jag alltid på (och blir glad över) att denna stund är hundens tillfälle att få leda och ställa krav på husse eller matte.
Jag kanske är knäpp och annorlunda, men jag hävdar att jag har rätt. När föraren säger “sitt” till hunden så utför hunden detta glatt och med snabbt tempo. Och det gör hunden för att den vet att den i normalfallet får en belöning när den gör det. En skicklig dressör har dessutom lärt hunden att “om belöningen inte kommer denna gång, så måste du göra bättre nästa gång och då får du din belöning”.
Hunden skulle aldrig utföra detta med stor glädje om det inte vore så att den får något för det den gör – En belöning!
Allt detta är bra, väldigt bra
Men i vardagen kan detta bli lite tokigt och svårt.
Jag tror det var den kända skådespelerskan May West som sa – “Som regel motstår jag frestelser, bara inte frestelsen blir för stor.”
Och lite så fungerar sannolikt även din hund.
Vi tar hundmöten som ett exempel – Jag vill inte att min hund ska engagera sig i andra hundar. Därför säger jag “fot” till min hund vid hundmöte och belönar hunden då den går fot. På så sätt får jag bra hundmöten.
Fungerar detta har jag inga negativa synpunkter. Tvärtom så är det riktigt bra!
Men man måste komma ihåg att sättet ovan att hantera hundmöten bygger på att hunden värderar din belöning mer än den mötande hunden. Gör inte hunden detta så kommer det bli problem.
Vi tar en jagande hund som exempel – Min hund får naturligtvis inte jaga efter vilt. Men min hund älskar att jaga efter vilt. Därför lär jag min hund att den får jättefina belöningar om den kommer då jag ropar på den. På så sätt lära sig hunden att om den jagar ett rådjur, och jag ropar, då lönar det sig att komma till mig.
Fungerar detta har jag inga negativa synpunkter. Tvärtom så är det riktigt bra. Men jag kan garantera dig att om din hund älskar att jaga efter vilt, då gör den hellre det än få en godisbit av dig som belöning.
När ditt barn säger – “visst, jag kan plocka undan min tallrik, men då vill jag ha 10kronor” så är det sannolikt något du agerar emot. Du ställer helt enkelt ett krav. Ett lätt krav, inga bestraffningar, men fortfarande ett krav.
Detta gör du eftersom din roll som förälder är att guida ditt barn fram i livet. Du vet att den inställningen inte på något sätt kommer göra livet lättare för ditt barn. Du ställer alltså kravet på ditt barn för att du vill att ditt barn ska ha det så bra som möjligt i livet. Uppfostran helt enkelt. Uppfostran som bygger på din kärlek till ditt barn.
Samma tänk anser jag man ska ha mot sin hund. Jag och min hund har en fin relation. Vi bor tillsammans och vi delar våra liv. Det är min uppgift att hjälpa hunden så gott det går i livet. Det är mitt ansvar. Då anser jag att det är fel, och på många sätt inte snällt mot hunden, att inte vara ärlig i relationen.
Summan av denna text är egentligen – Se din vovve som en vanlig familjemedlem. Respektera hunden på samma sätt du respekterar dina barn.
När du ska lära din hund saker som inte är naturliga för din hund att göra – Arbeta med belöningar.
När du ska uppfostra din hund och leda din hund – att inte göra, eller att göra – saker som är naturliga för hunden att göra/inte göra – Tänk inte så mycket belöningar!
Åh vad jag önskar att jag kunde beskriva detta på ett bättre sätt