En individ med bra självförtroende klarar vardagen bättre. En individ med bra självförtroende är just självsäker och behöver inte hävda sig.
För mig är det viktigt att se till att både mina barn och mina hundar har ett fint självförtroende.
Ta exemplet med den smala och mycket vingliga kanoten. Min son vill prova och frågar mig om jag tror att han klarar av att paddla. Jag svarar att det klarar han självklart, och att det inte är hela världen om han välter omkull och får bada lite. Det är så man lär sig.
Jag drar på honom en säker flytväst, hjälper honom igång, sätter mig på bryggan som stöd och för kontroll – Sedan börjar badandet.
Någon timme senare paddlar han utan problem och hela min son lyser av stolthet!
Han var osäker om han klarade det, han fick bada lite, sen överlycklig och stolt. Något “beröm” från mig behövs knappast.
Ett annat alternativ då han frågade mig om han fick prova kanoten kunde vara – Nä, vattnet är så kallt, du kommer säkert slå runt, du blir nog rädd, det är ganska svårt osv…
Lite så här måste vi tänka mot våra hundar också.
Om du har kontroll på hunden då du ska ge den mat, varför fortsätta med den kontrollen i evighet. Låt den få lite utmaningar den måste lösa vid maten istället.
Ställ ner maten med ett “varsågod” och lägg en gammal handduk över matskålen, och lämna hunden – Detta får den lösa!
Ska du gå ut i trädgården för att ta en kaffe och hunden vill med, lägg lite “otäcka saker” på golvet vid ytterdörren innan du går ut och ropar på hunden. Låt hunden lösa detta själv för att komma ut till dig.
Och så vidare…..
Vi har en tendens att styra hunden i vardagen alldeles för mycket. Detta gör vi ofta med olika kommandon och belöningar. Och just i vardagen kan belöningar av olika slag faktiskt vara en björntjänst för hunden.
Börja belöna hunden med ett stort “braaaaa” och massor av godis varje gång hunden går ut och bajsar, så har du snart en hund som inte gör ifrån sig på ett normalt sätt.
Första gången min lilla schäfervalp “Leif” skulle åka båt satte jag på honom sin flytväst redan i bilen. Väl framme vid båten lyfte jag honom direkt från bilen till båten (vill inte ha konflikter eller tvekan) och satte ner honom i båten. Startade båten och lät hunden vara. Det värsta som kan hända är att han ramlar i…… Han har flytväst så det gör väl inget.
Vi åkte i fem minuter ut till min ö. Väl där gjorde jag fast båten och gick upp på bryggan. Lilla “Leif” vågade inte hoppa ur båten och upp på bryggan. Jag satte på en kopp kaffe och satte mig på bryggan fem meter från båten. “Leif” hade det jobbigt men plötsligt kom han upp på bryggan. Jag fanns där, jag lockade inte, det där fick han komma över själv….
Sedan den dagen har jag en liten schäfervalp som både åker båt och hoppar i och ur båten helt oproblematiskt.
Var “Leif” rädd på första resan? Kanske, förmodligen, jag vet faktiskt inte. Jag lät honom vara. Inget farligt kunde hända, och istället för att jag koncentrerade mig på hans eventuella rädsla fick han istället se min njutning av resan.
En hund måste uppmuntras – eller i alla fall låtas – ta egna intiativ. Det är ur dessa intiativ hunden växer som hund och lär sig saker.
På min ö har jag en bastu sex meter ut i vattnet. För att komma ut till bastun måste man gå på en smal och vinglig spång.
Där sitter jag varje kväll och njuter. Vill hundarna vara med mig så får de väldigt gärna vara där, men jag tänker inte lära dem gå över spången.
Dag två då LillaNymo, barnen och jag satt ute vid bastun, då kom helt plötsligt “Leif” ut till oss…… inget beröm, ingen belöning.
Sedan den dagen går han obehindrat fram och tillbaka.
Alla gör givetvis som den vill med sin hund, men så här tänker exempelvis jag då jag tar hem en valp –
Jag sitter i soffan och mina hundar får inte vara i soffan. Men valpen vill upp till mig i soffan….. Jag skulle bli besviken om den inte ville det, och om valpen inte försökte komma upp….
Jag låter valpen försöka och försöka…. jag berömmer inte, jag fyar inte (den får ju inte vara i soffan) utan jag är faktiskt glad över att den försöker. Efter några försök lyckas den efter mycket slit komma upp i soffan. Då gosar jag någon sekund och tar ner valpen. Då, först då, lär jag valpen att soffan är förbjudet område.
På så sätt vinner jag två saker – 1/Valpen lär sig, kommer på, att den klarar saker den vill göra (självförtroende). 2/ Jag kan i detta läge noggrant och tydligt visa valpen att soffan från och med nu är förbjudet område.
Skulle jag hindra valpen redan från början så dämpar/tar jag bort valpens egna intiativförmåga/självförtroende, samt att det kommer ta mycket längre tid och kommer ge mer konflikter att lära valpen att den inte får vara i soffan.
En hund ska INTE vara ointresserad av maten på bordet, inte vara ointresserad av vilt, inte vilja ta egna intiativ……. Men ju mer självförtroende och intiativförmåga hunden har, desto lättare har vi att lära varandra saker.
När min son kommer hem från skolan och ser skålen med chips på bordet, då vill jag INTE att min son ska vara ointresserad av chips, eller tänka att det är omöjligt för mig att få tag i chipsen.
Då vill jag att min son agerar för att ta chipsen. Att han ringer mig – “pappa, får jag ta chips som står på bordet”
När han var väldigt liten då stoppade han allt han hittade i munnen. Men med en tids uppfostran lärde jag honom att fråga……att ta ett intiativ mot att få det han ville ha. Samma sak gäller med hunden.
När du är ute och går med hunden och kommer till ett vägskäl, du och hunden kan välja att gå till vänster eller höger. Många äldre hundar stannar där för att vänta in dig. Det är bra och tyder på samarbete. Men låt hunden ta beslutet. Säg åt hunden att “gå”, och följ istället hunden.
Tydliga övningar i att ge hunden ett bra självförtroende är svårt, och ofta är det så att en sådan övning bara fungerar en eller två gånger tills hunden lärt sig.
Därför handlar det sannolikt mer om en inställning från hundägaren totalt sätt, än någr specifika övningar.
Många gånger tycker jag nog att hundägare har ett enormt “kontrollbehov” över sin hundar, vilket hämmar hunden, hundens självförtroende.
Lite att tänka på i alla fall…… 
Det är inte ett helt enkelt ämne trots allt.