Nu är jag tillbaka i vardagen igen. Det känns skönt! 
Jag skulle ha varit i Mexico, men hamnade istället uppe i fjällvärlden.
Två timmar innan vi skulle åka till Arlanda så hände något (som inte har betydelse nu) så att vi var tvungna att ta beslutet att inte åka 
Men vi packade om, och tog oss senare norröver istället och tillbringade dagarna på hundspann och skoter. Vi hade, trots att vi hade minusgrader, en helt fantastisk vecka. Och barnen vill tillbaka
Vi hade bland annat äran att få åka hundspann med regerande världsmästaren under hennes träning. Det var otroligt imponerande att sitta i släden (totalt 2 vuxna, 2 barn) och fara fram bakom 12 st arbetande hundar.
Vecka 10 är det dags för ett nytt världsmästerskap, och i år är det 16 mil som ska avverkas på tävlingsdagen. Otroligt imponerande.
Som vanligt under en dag i hundens tecken fick jag lära mig otroligt mycket. Ännu en kunskapsbank att lägga bak i ryggsäcken.
När jag pratade träning, upplägg, hundtyp, utfodring med mera, med världsmästaren så blev jag glad eller intresserad av främst två saker.
Hon berättade för mig att hennes prio då det gäller lämpliga tävlingshundar (och avel) är
1/Hundar som äter! Det låter kanske enkelt, men som hon förklarade (och som jag själv vet och håller med om) så är det viktigt att dessa arbetande hundar äter då det erbjuds mat. Bland annat ingår det i hennes upplägg att utfodra hundarna utan fasta tider. Får hundarna ett rejält mål mat, och ännu ett lika rejält mål mat en kort stund senare, då ska hundarna trots det äta andra måltiden med samma aptit. Annars duger inte hunden.
2/ Hundarna måste vara rastypiska och följa rasstandarden. Hundar som är “bra” men som inte “ser ut” som denna ras ska “se ut”, dessa vill hon inte heller ha. För att hundarna ska orka med all hård träning, då måste hundarna vara uppbyggda och ha en exteriör som är bra.
Tilläggas ska att denna världsmästare i drag ställer ut samtliga tävlingshundar på utställning, och hälften av de hundar som var i 12-spannet framför oss var just utställningschampions.
En annan reflektion jag fastnade på var ålderskillnaden i spannet. Det skilde nästan elva år mellan vissa hundar. Den äldste hunden var drygt 11 år (imponerande) sedan fanns det två valpar på 6 månader med i det spannet vi åkte i 1,5 mil…. Ja, ni läste rätt – 6 månader!
Något att tänka på kanske då man är tveksam om ens egen valp orkar gå med på en kort promenad runt kvarteret.
Nu är jag som sagt hemma igen och bloggen ska nu fungera som det är tänkt. Vi hörs i morgon igen… jag har så mycket jag vill ta upp mer er
