LillaNymo skapar nyheter i Expressen….
Tänk dig vovven som kom hem till en familj när den var 8 veckor. Som alla valpar testar den gränser, strular vid kloklippning, vid bad, vid hundmöten, vid inmalningar. Som alla valpar hittar den på dumheter och biter och gnager på det mesta.
Valpen blir större och större, och problemen blir mer och mer allvarliga.
Snart är valpen könsmogen, och under valpens första 15 månader har alla “konflikter” mellan ägare och hund undvikits med hjälp av belöningar och att ägaren undvikit konflikter och istället arbetat med att avleda……
Ägaren kommer nu på att hunden saknar det man lite slarvigt kan kalla uppfostran och bestämmer sig för att ta tag i detta. Nu får det vara slut med utfall vid hundmöten, nu får det vara slut med att gå till veterinären och ge hunden lugnande för att kunna klippa klorna……
Ägaren “sätter ner foten”………. och blir biten!
En hund får aldrig bita en person, och hunden avlivas därför. Ingen kritiserar heller ägaren eftersom denna har barn, och att en hund aldrig kan tolereras bita en person.
I 15-20 månader har ägaren aldrig ställt krav under en konflikt. Och när det sker för första gången då hunden är äldre och har betydligt mer resurser…. då kan detta hända, det händer, jag har själv sett det hända.
Att för första gången driva igenom en kravställning på en hund då den är vuxen kan se, kan bli, våldsam.
Men om man gör detta redan från början, med den unga valpen, då ser det totalt annorlunda ut, och problemen uppstår aldrig mer.
Den lilla valpen som måste acceptera att jag hanterar dennes tassar, den bits lite, den sprattlar lite, kanske låter lite med både morr och gnäll……. men det kan de flesta hantera, och det känns inte alls så fel.
Men med den vuxna hunden ser det helt annorlunda ut.
Men man får inte glömma bort att för den stackars hunden är det ingen skillnad.
Mitt barn får måla på väggen sen mitt barn var litet. Det är inget jag gillar men vill inte ställa något krav. Jag tar däremot alltid fram en glass då barnet gör detta, och utan att ställa krav försöker jag locka barnet att inte rita på väggen.
Men plötsligt en dag då barnet är 18 år gammal, då går jag in i rummet och tar pennan från “barnet” och säger att det inte är ok – Förmodligen blir konflikten betydligt större då “barnet” är 18 år och har målat på väggen hela livet, mot om jag tog detta redan från början då barnet var 4 år.