Världens finaste Ice 
Idag har jag fått flera goda nyheter. Saker som du kommer att gilla framöver. Men som vanligt är det inte officiellt än, men det kommer………….
Glad är jag i alla fall.
Idag har jag spelat in en trettio sekunder kort filmsnutt på LillaNymo, och
“LillaNymo 2:0″…..
Vad det handlar om kan du se på fredag på Nyhetsmorgon
När en hund är besvärlig vid ex vis ett hundmöte, då kan jag kanske välja mellan två alternativ. Det ena är att med lydnad (mot belöning) ta hunden “fot” vid min sida. Det andra är att försöka förmedla till min hund att det inte är okej då hunden är besvärlig.
När en hund skäller då det kommer besök, då kan jag kanske välja två mellan två alternativ. Det ena är att med lydnad (mot belöning) säga åt hunden att sitta och stanna kvar. Det andra är att förmedla till min hund att det inte är okej att den engagerar sig som den gör då det kommer besök.
Men om jag tar in min hund “fot” vid ett hundmöte, då tränar jag just “fot” och belönar just “fot” och att hunden gör rätt. Jag “säger” inte till hunden att den måste uppföra sig då vi möter andra hundar.
Och om jag väljer att säga åt min hund att sitta då det kommer besök, då tränar jag just det att hunden sitter och gör rätt. Jag “säger” inte till hunden att den inte ska engagera sig i besök.
Om min son ritar på väggen hemma med en tuschpenna, och jag tar fram en glass och frågar om han vill ha glassen. Då slutar han rita på väggen, men har inte förstått att det inte var okej att rita på väggen. Det är inte så konstigt eftersom jag inte berättat det för honom.
Så är det enligt mig. I alla fall i teorin.
Men sedan kan man givetvis hamna i situationer där man dels beslutar sig för att lösa vissa problem där och då, just med lydnad (mot belöning) – Och det är inget fel med det.
Men det kan också bli så att man tvingas använda sig av någon typ av kombo till en början. För att ens nå hunden i specifika situationer kan det vara nödvändigt att till en början använda sig av belöningar/lydnad och sedan “smyga” in det man vill kommunicera.
Inget man gör är fel, men det är bra och verkligen tänka på vad man gör och hur hunden faktiskt uppfattar dig.
Slänger ett barn spaghetti på vägen, då säger man förmodligen till barnet (väl avvägt) och försöker förstärka då barnet äter på ett bra sätt.
Ritar ett barn med penna på väggen, då säger man förmodligen till barnet även om man vid senare tillfälle “belönar” att barnet nu ritar på ett papper.
Om ett barn avbryter när man pratar med en annan person, då låter man förmodligen barnet veta att det är fel. Men sedan “belönar” man också barnet då det väntar på sin tur att prata… och så vidare.
Samma sak gäller enligt mig med hund och hunduppfostran.
Men det är viktigt att komma ihåg att inlärd lydnad mot belöning som man med fördel kan använda sig av vid många tillfällen, faktiskt inte alls får hunden att förstå att något den nyss gjorde eller skulle komma att göra, är fel av hunden.
Det är viktigt att komma ihåg att bara för att jag säger åt min hund att sitta då det kommer besök, och den får en belöning för att göra det, inte alls har talat om för hunden att den inte ska engagera sig i besök.
Ställ gärna frågor om detta om jag uttrycker mig oklart eller förvirrat.